Helgur

 

Klockan är inte långt från midnatt och hjärnan går på högvarv, minst sagt.

 

Ni har ju inte fått följa med i den senaste tidens galenskaper, har helt enkelt haft lite för mycket ångest över saker och ting för att ha ro att dessutom blogga om det.

Jag har dock redan berättat om att Industrikompetens kontaktade mig för ett par veckor sedan nästan. Jag gick på intervjun måndagen efter, den kändes rätt bra, men ändå inte riktigt rätt för mig. Lite för mycket ansvar för mitt tycke.

Mycket riktigt så ringde min kontakt Lina på fredagen och sa att jag inte hade gått vidare. När hon frågade om jag var överraskad var svaret självklart: Nej, inte direkt. Hon sa även att jag antagligen skulle passa bättre på en tjänst i en "tryggare miljö", något som satte sig i min hjärna under helgen. Undrar vad det menas med det? Vad finns det för jobb som uppfyller det kravet och hur hittar jag dom?!

Tänkte hela helgen att på måndag ska jag mejla henne och fråga, men hon hann före mig. För i måndags förmiddag fick jag ett nytt samtal.

Här stod jag, med en hjärna som börjat gå in i semester-mode och tre arbetsdagar kvar innan avresa. Anledningen att jag inte sökt så många jobb dom senaste månaderna är just den stundande USA-resan, jag tänkte börja sökandet "på allvar" när vi kom hem, just för att inte resan skulle komma emellan.

Lite chockad och undrande svarade jag, undrar vad hon vill nu? Hon hade hittat en annan tjänst som tydligen skulle passa mig. En kort anställning på 2-3 månader medan dom omorganiserar och tillsätter dom tjänster jag först sökte till. Efter en kort beskrivning av tjänsten kom frågan:

"- Skulle du vara intresserad av den här tjänsten?"

Hahaha, skämtar du eller?! Svarade jag inte. Men jag sa JA.

Eftersom hon trodde att dom antagligen ville träffa mig på Toyota skulle hon återkomma under dagen. Strax efter lunch ringde hon igen och gav mig numret till kontakten på Toyota. Eftersom det är lite kort om tid innan jag ska åka tyckte hon att vi skulle prata ihop oss utan hennes inblandning. Javisst! Att ringa till okända människor är verkligen min grej!

 

 

Men jag är även jävligt envis. Så tre minuter senare satt jag i "min" Caddy TDI och ringde denna okände man. Samtalet ledde till en intervju som jag var på idag. Och innan jag åkte därifrån hade jag ett jobb!

 

Det värsta(?) är att det inte är slut där. För imorgon måste jag antagligen iväg till Linköping och träffa Lina IGEN för att skriva papper or what not. Och på torsdag klockan fyra på morgonen åker vi mot Linköping och Miami. Jag är minst sagt stressad. Lycklig! Men stressad. Det här jobbet (som btw börjar dagen efter vi kommer hem från USA, haha jetlag) är visserligen kort, men kanske kan det leda till vidare anställning? Eller så ser jag det som en STOR chans att få in en fot på ett av östergötlands största företag. Och en mycket bra erfarenhet.

 

Så nu sitter jag här och tittar på valvakan i SVT och hoppas att vi får komma till ett Obama-land på torsdag. Egentligen borde jag sova för länge sen för jag jobbar nämligen imorgon också, jomenvisttserru. Klockan 7 börjar jag. Funderar på att dygna, men vet inte om det är en bra idé. Fick mig dock en tupplur tidigare idag..: