Byggstäd.
Satte tandstenen i halsen.
Och då har jag ändå 300 kronor i rabatt.
Ja herregud...
You can call me Skruven.
Nytt smeknamn: Skruven?
Och på tal om förnyelsebara energikällor.
Jag tycker naturligtvis att det är en lite dum risk att ha dessa kraftverk mitt bland folk, även om våra verk är rätt säkra. Men samtidigt skulle jag bli galen om dom stängde ner kärnkraften här i landet med omedelbar verkan (vi låtsas att det funkar så) och jag inte fick min lägenhet uppvärmd eller el till min dator. För utan kärnkraften räcker inte elen till i Sverige som det ser ut nu. Om man inte köper in el utifrån, och vad får man då? El från antingen kärnkraft eller kolkraft, pest eller kolera.
Men jag tycker det är en bra idé av Tyskland att stänga ner kärnkraften. Det är 10 och ett halvt år kvar till 2022 och med tanke på takten som allt utvecklas i kommer det nog finnas alternativ så det räcker när det sista verket slår igen portarna. Om inte annat blir dom så illa tvungna att avsätta pengar till forskning för att få fram alternativ.
Jag hoppas verkligen inte dom gör en "fulis" och stänger ner sina egna kärnkraftverk men köper in kärn-el från andra länder eller, gud förbjude, kol-el från andra länder!
Och jag tycker absolut att fler länder ska ta efter. Bara man är säker på att man har ett bra alternativ innan!
Så det var min åsikt kring det hela.
Skaffa barn, bli en surkärring.
På folk (Jag säger folk. Menar tjejer.) som blir upprörda för att dom inte blir uppmärksammade på morsdag av sina pojkvänner. För att dom inte visar "lite extra uppskattning".
Antar att det inte räcker att männen arbetar hela veckorna medan tjejerna är mammalediga.
Alltså.. jag har så svårt att se vad det är att bli upprörd över?
"Åh, jag fick inte frukost på sängen idag, han hade ju lovat!"
Men buhu. Rosta din macka själv. Ge varandra lite extra uppmärksamhet varje dag istället för att kräva en massa en dag om året.
Inte fan kommer jag komma och kräva en massa av min man sen i framtiden när vi får barn och han jobbar medan jag är hemma. Aldrig. Jag tycker det är småsint och mina tankar går tillbaka till jätteinlägget förra veckan.
Hur lyckas egentligen dessa gnälliga fruntimmer få sig en karl? Är det sant att folk träffas när dom är skitfulla på krogen och vaknar upp fyra år senare ur spritdmman med en gnällig flickvän och två ungar dom knappt vet hur dom kom till?
Märks inte alls att jag har gått in i en mörkare period nu va? :)
(Jag kanske får små nervsammanbrott ibland, men jag är fan ingen gnällkärring!)
När man trodde att man inte kunde bli fattigare.
Har aldrig hatat att gå dit, förrän nu.
Kan inte tandläkarvård vara gratis för sådana som mig som har klarat mig nästan 22 år utan att laga ett enda hål?!
Gah! Vill tjäna pengar!
(Och 450 kr/mån från Östgötatidningen gills INTE.)
Karriärbyte?
Och kunna flytande tyska, natürlich.
Och vilja jobba i Tyskland.
Då skulle man nog ha framtiden säkrad.
Praktikanten får en praktikant.
Känns bra att min handledare inte här... Jag vill inte ta hand om en praktikant när jag är en själv.
Stormig natt btw.
Nothingness good.
En sak jag har funderat på senaste tiden.
Hur kommer det sig att par med stor åldersskillnad spås ha en "dålig" framtid? Vad är det som säger att man inte kan älska varandra lika mycket och ha ett bra liv tillsammans? Eller par med skillda religösa bakgrunder, eller etniska?
Jag personligen undrar hur många människor i vårat lilla land som lever med en person som dom egentligen inte älskar, bara för att man förväntas göra det.
Har man villa, Volvo, vovve och två barn så har man lyckats i livet. Eller?
Hur många gav upp sin "livs kärlek" bara för dom var rädda för andras (och sina egna) fördomar och åsikter? Eller var rädda för att förverliga sina drömmar och tänkte att det räcker såhär, jag är faktiskt nöjd nu, har det ju "normalt".
Jag vet inte, jag har bara fått känslan att många lever i ett förhållande som är "rätt" och tror dom är lyckliga, men egentligen finns det ingen kärlek, inga gemensamma intressen. Bara en känsla av att såhär ska det vara och vi har det bra som det är.
Efter snart två och ett halvt år med min pojkvän känner jag mig fortfarande nykär när jag ser honom. Visst, vi har inte varit tillsammans 10 år, eller 15. Men jag vet att min mage alltid kommer pirra till när jag får syn på honom. Vi älskar varandra helt och fullt, accepterar inte bara varandras utseende och beteenden som en del av vardagen.
Dom människor som använder sex som ett maktvapen i förhållanden till exempel, vad är det? Läste om kvinnor som har sex med sina män enbart för att dom är rädda att dom ska bli sura om dom inte får sina behov tillfredsställda. Älskar man verkligen varandra då? Eller bygger hela det förhållandet på rädsla och makt? Hur kan man säga att man älskar någon i nöd och lust när man är rädd för den där blicken över frukostbordet som säger att ens partner inte är nöjd med sängprestationerna.
Pratar inte folk med sina andra hälfter? Vad hände med ömsesidig respekt?
Jag tror (mottager gärna motbevis) att det finns bra många fler "normala" äktenskap och relationer som mår jävligt dåligt om man jämför med andelen äktenskap och relationer där skillnaderna är stora, oavsett ålder, religon eller hudfärg. För i "onormala" relationer har båda parterna gjort ett val som är baserat på kärlek och inte på samhällets normer.
Menar inte att det inte finns "normala" förhållanden som är uppbyggda på kärlek. Jag ler alltid stort när jag ser gamla par komma gående på stan hand i hand, det finns inget finare! Människor som kanske har tillbringat 50 år tillsammans men fortfarande älskar varandra så mycket att man tar varje chans till närhet.
Vad jag tror jag försöker få fram är att det är så konstigt att "onormala" förhållanden får ta emot en sån oerhört stor mängd skit (yes, jag talar av egen erfarenhet här) enbart för att man har råkat bli kär i någon som man "inte passar" med.
Var finns logiken?
Ska man leva ihop med någon som "passar" (inför nåt slags test vet ja, så får du fram tre kandidater att välja mellan beroende på ditt DNA) eller med någon man älskar?
Jag vet vad jag har valt.
Det kanske låter lite knäppt det här, men jag har svårt att sätta ord på min känsla kring just det här... Hoppas ni förstår vad jag försöker få fram.

Lite men efter igår.
Jag trodde inte det skulle gå att komma ur sängen idag, men se så fel jag hade. Dock har mitt högra knä sagt upp sig. Det knä som faktiskt hade stödstrumpa igår. Gör dessutom ont på ett helt nytt ställe, på utsidan av knät. Helskumt, brukar alltid få ont på insidan?
Men det tänker jag inte ta hänsyn till, det är ridlektion idag!
Blodomloppet 2011.
Worried 'bout my Olympus.
Nu har den dock börjat spöka lite vid autofokus, ibland vill den bara inte. Har aldrig varit problem med annars, varken ute eller inne.
Har börjat fundera på att spara ihop till en nyare, lite "proffsigare", kamera, men med tanke på min snåla budget här framöver kan jag nog glömma det på ett tag. Vill helst att min kära Olympus ska hålla tills jag får råd att lägga undan pengar igen.
Nån som har nåt tips om vad det kan vara? Är den bara gammal och gaggig eller är den trasig?
Busfabriken.
MasinExpo 2011.
No more dörr for you...
I now pronounce you...
Nej men jag känner mig inte alls nervös eller så.
Det är lugnt.
...
No more money for you.
Nästa gång pengar kommer in blir vid midsommar, skatteåterbäring. Knappt sex tusen spänn då.
Första gången jag får lön blir i augusti, och då för endast två veckors arbete.
Lönen i september kommer vara för tre veckors arbete.
Så min första fulla lön kommer komma i oktober.
Snacka om att behöva leva snålt i sommar om jag inte vill nalla av mina stackars sparpengar...
Längtar till semester.
Den kommer börja på bästa vis. En tripp till Gotland kommer sitta fint.
Betalade biljetterna igår. Lite drygt fem veckor kvar.
Sen får jag träffa den här (helt normala) tjejen igen!
(Bilden är tagen efter Lucia Movie Night 2008. Vi hade varit vakna över 30 timmar.)
Checklista.
Checklista.
(Ta inte bloggpausen på allvar.)
En sak att pricka av på listan.
Bloggpaus.
Bloggen kommer sist.
MaskinExpo 2011.
Själva mässan inleddes med macka i våran monter, som förövrigt var den SNYGGASTE montern av alla, anser jag. Vi hade ju till och med en röda (fast lila) mattan!
Bussresorna använde jag till att läsa i min älskade bok (De målade grottornas land) som jag inte hinner läsa i så mycket som jag önskar. Igår plöjde jag dock närmare 170 sidor vilket får anses vara ganska okej. :) Den är snart slut och samtidigt som jag önskar att den aldrig ska ta slut vill jag veta hur det går... Sista boken, det är helt sjukt!
Kom visst ifrån ämnet här... Jaja.
Sådärja, träningsvärken kirrad för en vecka framåt.
Panikträning.

Correction.
Det var inte alls allra första gången jag såg 3D på bio, kom jag på. Första gången det skedde var på Universal Studios 1999, alltså för 12 år sen.
Då fick man se en bit ur Terminator 2 och vi höll på att skita på oss hela familjen. Det. Var. Sjukt. Bra. Trodde vi skulle bli halshuggna av diverse robotdelar som kom flygande genom luften.
Vissa skulle kanske säga att det beror på att det var första gången vi upplevde det och att om vi såg samma idag skulle det vara crap jämfört med det jag såg igår.
Men nej, där har ni fel.
Filmen igår var verkligen crap jämfört med 1999. Anledningen torde vara att 1) Filmen är inte till 100% gjord för 3D och 2) Lilla biografen Royal i Motala har knappast råd att köpa in den dyraste utrustningen som finns...
Jag kan tänka mig att typ Avatar, som man ju ser när man kollar vanligt att den verkligen är gjord för 3D-visning, är riktigt häftig att se på bio med skitstora glasögon på sig. Men det är inte On Stranger Tides. :)
No sun today?
Fast nu börjar man se lite blåa slöjor på himlen, det var ju för väl.
Idag är det föresten sista arbetsdagen den här veckan för mig och alla andra på Holms! För imorgon åker vi nämligen till MaskinExpo i Barkarby allihop! Ska bli kul, vem drömmer inte om att titta på diverse maskiner en hel dag liksom? ;D
Detta medför att jag kommer missa ridningen imorgon eftersom vi kommer hem vid 18 nån gång, när det kommer vara årets premiär på terrängbanan... Men jaja. Det kommer fler tillfällen.
Premiär.
Jag kan säga att jag inte är så imponerad, mer irriterad. På glasögonen som är alldeles för tunga för att ha på näsan i två och en halv timme. THE PAIN.
Sen var det inga vidare 3D-effekter heller, det som skulle komma "nära" var bara suddigt och otydligt och resten av filmen blir liksom heller inte lika skarp som om det vore vanlig film.
Men själva filmen var bra! :D

Argh!
Nya Pirates ska vi se. Med vi menar jag mig, Jennifer och Ztad! Kommer bli sjukt najs, var jättelängesen jag var på bio. Hihi!
Lovely.
Fail!
Äntligen!
Gör mig inte ett dugg! Regnet gör att allt pollenpuder går ner i marken och så att min gräsmatta blommar. Om inte regnet fanns, vem skulle då uppskatta solskenet?
Tänk om vi inte hade haft nåt väder alls, som Pippi sa.
Start today.
Ujujuj.
Antagligen inte. Alls.
Why aren't there more cake?
What It Is heter senaste, om ni vill se mer.
Like deja without vu, I'm nothing without you.
"- Like Twilight without emo."
Sådär ja. Det roligaste fanns inte på YouTube. :) Vill ni se mer får ni se hela.
This summer will be awesome.
Fotoutmaning.
Så, vi kör igång en fotoutmaning! :D Häng på vetja!
Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema "grön"
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema "ljus"
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema "olika"
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema "två"
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild
Dag 30 - Något jag starkt minns från min barndom.
Men sommaravslutningarna i lågstadiet minns jag starkt. Dom var mysiga. Och det var alltid fint väder. Och farfar var alltid med och tittade på och sjöng med i Den blomstertid nu kommer.
Ah, det var tider det.
Nu får man bara ångest när det blir sommar. :)
Alltså.. åh.
Weekend; the end.
Helgen redan slut.
Bah.
Red barbacka idag, gick fejnt.
YES!
Är stolt över att ha fått ihop mer än 5000 ord, och då räknar jag inte med bilagorna.
Som vanligt när det gäller stora skolarbeten så känns det som det jag har gjort är skit och jag kommer bli underkänd och ingen kommer tycka att arbetet är bra.
Men det är i alla fall inlämnat.
Nu blir det fest! Alltså helkväll i stallet. ;)
Dag 29 - En första.
Den var också svår.
Faktum är att jag kommer ihåg väldigt tydligt när jag hoppade för första gången. Hoppade häst alltså, för den som inte är så invigd i mitt liv.
Jag minns inte vilket år det var, men jag red på Sättran (som var Motala Ridklubb, senare slogs Sättran och Solsäter ihop och blev MORF) och vi var ute i en av paddockarna. Jag hade min dåvarande favorithäst, det bruna lilla stoet Labolina (som många år senare dog i sviterna av kvarka, 21 år gammal).
Eftersom det var första gången var jag JÄTTENERVÖS. Men jag minns att jag bara bet ihop, styrde mot "hindret" (en bom som låg typ.. tio centimeter över marken) och sen blundade jag. Japp, det är sant. Enda gången jag har blundat när jag suttit på en hästrygg, förutom när ridläraren har velat att vi ska det.
Min första hopplektion.
Och på den vägen är det, så att säga. :)
BUS!

Imorgon åker vi till Busfabriken med stallbarnen, det ska bli SKITKUL! (Tror vi "stora" är mer pepp än barnen.. hehe.)
Vi borde ordna sånna här "större" aktiviteter oftare, även fast det är lite jobb med att anordna.
Än så länge inget allvarligt.
Fredag betyder partyparty!
Men en kopp te nu innan förbättringsmötet så ska det nog ge sig.
Såg på Jennifers Bilddagbok (or should I say Dayviews?!) att lille Eric gick vidare. Det var ju för väl. Annars hade Sveriges hybris fått sig en rejäl törn.
Fast vad som än händer på lördag (när jag för övrigt är i Busfabriken med stallbarnen och leker!) så kommer ju alla svenskar påstå att Eric, han var ju i vilket fall som helst bäst.
Det var det det.
Erkänner.

Home sweet home.
Har en rabarberpaj i ugnen. Aren't I the housewife?
Rabarberpaj.
Dom som överlever, that is. Det är fredag den trettonde imorgon. Men på senaste tiden tycker jag att vi har tagit igen vårat avramlaruppehåll. Med råge. Så INGET SÅNT, OK?!
Min idé att utmana ödet med att rida barbacka imorgon kanske är lite dum, trots allt?
Men det har, av någon anledning, blivit som en tradition att rida utan sadel just på otursdagen. Hittills har det inte hänt nåt (*tar i träskrivbordet*).
Dag 28 - Viktiga personer i mitt liv.
Jag vill gärna tolka den här frågan som att det inte gäller dom mest självklara människorna som betyder mycket, familj, pojkvän, vänner och så vidare. Utan personer som faller utanför den kategorin men ändå har haft en viktig roll.
Den första jag kommer att tänka på då är faktiskt min engelska- och tyskalärare i högstadiet. Hon var den som fick mig att ta fram min inre modiga Helgur och som lyckades göra så jag faktiskt fick MVG i engelska genom att sätta precis lagom mycket press på mig. Hennes lektioner var nog dom enda där jag faktiskt räckte upp handen även om jag inte var 300% säker på att mitt svar var rätt.
Hon förstod mig och min blyghet vilket gjorde att jag fick mycket mer självförtroende än dom lärare som inte har visat något sådant förstående alls.
(Tänker på filosofilektionerna i trean på gymnasiet som var rena pinan och läraren kunde inte förstå varför jag inte sa så mycket. Hon lyssnade inte när jag sa att jag är sån, det är jättesvårt att bryta mitt beteende, jag är blyg och kommer aldrig på smarta saker att säga när det verkligen gäller.)
Inte nog med att hon förbättrade mitt självförtroende, hennes utlärningssätt gjorde att man till och med tyckte tyskan kunde vara lite rolig. Trots att hon var närmare pensionsåldern när vi hade henne så lekte vi lekar på lektionerna varje vecka. Antingen glostävling där vi fick sitta på bänkarna och utmana varandra i att svara snabbt eller så gjorde vi vikberättelser på tyska där det ibland kunde bli rätt spårat...
(Som när en berättelse "råkade" handla om en dildo och vi fick försöka förklara vad det var...)
Den enda gången jag har fått full pott på ett prov var på ett av hennes engelskaprov, för oj vad jag verkligen gillade att plugga engelska! Helt tack vare henne.
Med henne som lärare har jag lyckats hålla föredrag på både engelska och tyska och faktiskt tänkt att "det här klarar jag, för jag är bra!" Nervös var jag ju. Men det är enda gångerna jag verkligen har velat stå framför en blandad klass och snacka på ett språk jag egentligen inte behärskar.
Även fast hon i fyra års tid kallade mig för Helga ("- Helga.. Helgesson.. SARA!") så kändes det verkligen som hon brydde sig, hon ville att det skulle gå bra för mig och alla andra i klassen.
Det var bara när jag kramade om henne på avslutningsdagen i nian och tackade för MVG:t som jag blev riktigt ledsen över att högstadiet var slut.
Det finns och har funnits många viktiga personer i mitt liv, men nu var jag tvungen att välja och då blev det Maggan. :)
Just one more thing...
Mörk.

Och ikväll har jag sett typ 6 avsnitt av Black Books. Tröttnar aldrig på den serien, synd att det bara blev tre säsonger...
Tack!
Bara för att det är lill-lördag ska ni få veta vilken min favoritlåt den här sommaren är:
När åldern inte har någon betydelse.
Men även för att se hur folk reagerar på det som skrivs. Något som jag själv har reagerat på är hur många som verkar vara i en liknande situation. Det trodde jag faktiskt inte. Jag trodde väl inte heller att jag var ensam i landet om att vara tillsammans med någon som är mycket äldre, men ändå att det var ovanligt.
Men det verkar det inte vara?
Ändå finns alla dessa människor som för sitt liv inte kan förstå hur man kan ha något gemensamt med någon som är dubbelt så gammal som en själv.
Det är skrämmande när man ser deras kommentarer; "- Du är bara ihop med honom för att han kan köpa saker åt dig!" eller "- Du är bara ihop med henne för sexet."
Inser dom inte att kärleken inte alltid följer regler, och faller vi så faller vi. Åldern spelar ingen roll.
Nu vill jag inte uppmana folk att gå ut och leta partners som är dubbelt så gamla, för det skapar onekligen problem på olika plan. Men OM det skulle bli så att ni hamnar i en situation där hjärtat säger en sak och hjärnan en annan, följ inte samhällets fördomar, följ ditt hjärta. Då är det störst chans att du blir lycklig!
Alltså min fågel vettu.
Inte kvittra. Skrika.
Det är ju nästan så man får skämmas.
Hon hade dessutom levt rövare med godiset hon fick igårkväll och slängt både sallad och gurka omkring sig i buren. Min lilla schizo-fågel. :)
Igår var jag för övrigt med mamma i Mantorp och klippte + färgade håret, blev sjukt nöjd! Håret blev lite mörkare än det borde blivit, men det gör ingenting. Det är ju bara toning som går ur om typ 10 tvättar.
Efteråt var vi på City Gross. Egentligen skulle inte jag ha mer än fläskfilé, men kom ut med två proppfulla påsar för över 300 kronor... Så kan det gå!
Allra sist innan mamma släppte av mig hemma så åkte vi till hennes jobbarkompis som skänkte fem plaststolar till mig, fattig student som man är.. hehe. Så nu är det fritt fram att komma och sitta på min lilla gräsplätt! Om man kan ta sig in för allt ogräs förstås...
Dag 27 - Mitt favoritminne.
Jaja, I'll try.
När jag och min lillebror var små brukade vi tillbringa minst en hel vecka av sommarlovet hos farfar och farmor i sommarstugan. Det var typ det roligaste på hela året!
Mitt favoritminne handlar om när vi skulle åka dit ett år.
Mamma skulle skjutsa oss dit innan jobbet, så vi fick gå upp tidigt. Vad jag minns så var det fortfarande ganska mörkt och dessutom var det värsta åskvädret!
Känslan av att vakna så tidigt och komma till sommarstugan medan åskovädret rasade över oss och få frukost bestående av farmors stekta ägg på vitt bröd med extrasaltat Bregott går inte att skriva ner.
Men det är (nog) mitt favoritminne.
Hurtigtx2.
Mör i benen.
Men gött att kunna åka i bara tröja, ingen jacka! Det börjar verka sommar, banne mig.
Har myggbett på hela armarna. Fyfan vad det kliar! D:
Hurtigt.
När jag kom hem satte jag igång med rabarberpajbak. Kvart i nio på kvällen. Normalt.
Nu ska jag duscha. Sen äta paj och läsa bok. Sen sova.
Sol ute, frost inne.
Över 20 grader ute, men inte inne på kontoret, här är det rena istiden. ;)
Vad skönt det kommer bli att få komma ut sen och sätta sig i sin svarta bil utan AC. Mmm.. can't wait! Ska sätta på högsta värme och åka med rutorna uppvevade.
("Tjej dog av värmeslag i bil, hade vridit värme-ratten åt fel håll.")
Ska försöka få tummen ur och ta fram mina inlines idag och åka en sväng. Nånstans där det är hyffsat platt... Om jag känner mina benmuskler rätt skulle dom avlida om jag åkte uppför. Synd då att backar är ofrånkomligt där jag har bosatt mig. Bah.
Väääääder!!!
You can call me Wuz.
Men imorse fegade jag ur och satte inte upp den.
Men fortsätter det så åker den garanterat upp. Direkt.
Mmm...
Äntligen.

Han missade poängen.
Pojken (leendes och längtansfullt): Åh, se, nu ligger de och myser i målet.
HAHA!
Grusade fikaplaner.
Förskolläraren: Mmm! Vilken god kaka! Vill du smaka lite också?
Pojken: Jag äter inte sand.
Haha! Fyfasen vad skön, hoppas mina barn också blir sånna! :D
Lillebror.
Jag tycker att alla som har tid ska åka dit och kräva rabatt.
Samt kalla honom för "Rullgrillen". ;D
+ Inatt sov jag i min Ziperall.
Kunde fått vara några extra timmar dock.. men skönt att vakna upp till sol och fågelkvitter istället för gråttgrått och regnstänk. ^^
Inte för att det är särskillt varmt ute, men hey. Klockan är ju faktiskt inte ens åtta än!
På tal om det, fatta vilken lyx man hade i skolan? (Snackar grundskola.) Man tyckte att man började tidigt klockan åtta... Men nu då, börjar tio över sju. Och slutar tio över fyra. Varje dag. Utom fredagar som ju är partyparty då vi slutar klockan tre.
Visserligen inga läxor. Det är ju alltid ett stort plus.
När jag nu blir klar med min rapport...
Min mobil är SMS-död.
Ta emot SMS går bra och samtal går both ways (så att säga..), men skicka sätter den stopp för.
Lite typiskt med tanke på att jag har gratis SMS men nu måste ringa till alla som skickar till mig för att ge svar. Kommer bli en dyr mobil-månad.
Ska till Teliabutiken idag och fråga vad dom tror kan vara fel. Och om dom inte kan säga eller kräver att jag lämnar in på lagning för hutlösa summor går jag till Classe Ohlson på övervåningen och köper mig en ny. Den billigaste som finns.
Det här ovan skrev jag tidigare idag, men publicerade inte.
♥
- Jondalar (Ur: De målade grottornas land)

Du och jag Cilla.
Nu ska jag krypa ner i sängen. Känns nästan oförskämt, solen har ju inte ens gått ner! Men har en bra bok att läsa i förstår ni.. hihi.
Som sagt...

Det som inte nämns, det finns inte.
Trött-period.
Skitjobbigt. Tiden går ju så långsamt när man väntar på nåt gott (läs: skönt)...
Magkramp.
Vill. Dö. Lite.
Gäsp.
Trean alltså.
Och ni som undrar, ja jag har läst i min bok. Men jag höll på att somna... Så gick upp, gjorde lite kvällsmat (turboglass...) och satte igång TV:n, man kan inte kladda med glass när man läser en värdefull bok!
Ex-jobb...
Som ni antagligen vet orsakar nåt sånt en fruktansvärd hjärnkramp. Men nu är jag fyra ord från 1600 ord. Känns bra. Tror det kommer bli en rätt hyffsad rapport ändå...
Helg, you know.
Igår läste jag i lördagens Corren och råkade se nåt som orsakade andnöd direkt. Ett repotage om Grottbjörnens folk-böckerna, DEN SISTA BOKEN HAR SLÄPPTS! Min hjärna gjorde frivolter och dansade breakdance och en halvtimme senare kom jag ut från Ica Maxi med ett exemplar av De målade grottornas land i min famn.
Detta kommer ha betydelse för bloggen, för jag kommer inte göra nåt annat än läsa efter jobbet fram tills att boken är slut.


