Helgur

Podcasts.
Jag var ganska sen på bollen med det här att lyssna på podcasts, tror inte jag började lyssna på riktigt förrän i höstas. Mest för att jag hellre alltid lyssnat på musik. Men så blev jag gravid och var illamående och hade huvudvärk första tio veckorna, så musik direkt in i hörselgången på morgnarna och eftermiddagarna på pendeln var liksom inte längre ett alternativ. Inte heller att lyssna på mina medpassagerare var ett alternativ, för det är det värsta som finns.
Så då blev det podcasts.
 
Fram till förra helgen så är den absolut enda podcasten jag lyssnat på HanaPee's otroliga podcast. Dels för att jag hade typ två år av poddar att lyssna ikapp, men även för att jag inte haft så mycket tid att lyssna efter att jag slutade pendla och Maja kom till världen.
Det är alltså bloggaren HanaPee som poddar ihop med sin kompis Martin och snackar om saker som händer i deras liv, i Sverige och i världen. Anledningen att just den podden blev min första är ju såklart för att jag läser Hannas blogg och har gjort i sjukt många år. Hon är väldigt rolig men kan även skriva fruktansvärt fina texter med starkt budskap. (Tips alltså, om ni vill läsa en bra blogg.)
Martin är Hannas kompis sen dom gick på gymnasiet ihop i Sundsvall och inte riktigt lika utåtriktad som Hanna men fortfarande så himla rolig och klok. Och lite awkward. Bästa historien av alla är när han blir konfronterad av polisen för att han står och stirrar ner i en soptunna och dom tror han är hög på knark. Skrattade så tårarna rann på pendeln.
Men. Orsak nummer ett(?) att lyssna på dom är DIALEKTEN. Jösses så skönt för örat. Avsnitten släpps varje måndag (typ).
 
I helgen då så hade jag lyssnat ikapp på alla avsnitt och behövde något nytt i öronen vid läggdags (enda gången på dygnet jag har tid att lyssna, när Maja somnat för natten) och kom på att Underbara Clara, vars blogg jag också läser, har börjat podda!
Clara och Erica pratar om allt möjligt samtidigt som dom bakar eller plockar svamp eller något annat trevligt. Lite kortare avsnitt än HanaPee's pod, som brukar vara cirka 60 minuter, dessa är cirka halva det. Även här Norrlandsdialekt eftersom dom bor i Umeå-trakten. Ljuvligt. ^^ Utkommer också en gång i veckan.
 
En underbar pod lyssnade jag ifatt väldigt fort eftersom den är så ny och då trillade jag över P3 Dokumentär istället. Det är alltså alla radiodokumentärer dom sänt. Hittills har jag hunnit lyssna på dokumentären om Tjernobylkatastrofen, DC3:an som försvann, mordet på Fadime och om Gottrörakraschen. Längre avsnitt (mellan 60 och 80 minuter cirka) och om mycket intressanta grejer.
Här har jag dock närmare 250 avsnitt att gå igenom...så det lär ta ett tag, även om jag inte lyssnar på allt, bara det som verkar extra intressant.
 
Lyssnar ni på nån bra pod?
Imorse gav han upp, min lille kämpe. :'(
Inatt när jag ammade vid halv tre så hörde jag konstiga ljud från buren i vardagsrummet, då hade han på något sätt hamnat på botten av buren och satt där helt uppburrad och trött. Så efter att jag haft ett litet sammanbrott plockade jag ner lilla transportburen från vinden igen. Han gjorde inget motstånd när jag tog upp honom, han försökte flaxa iväg men orkade inte och sen skrek han lite, men sen låg han nästan och somnade i min hand.
Jag satte in honom i lilla buren och försökte sova. Gick sådär. Lyckades väl somna vid halv sju typ. Sen gick vi upp vid nio, då satt han på den lilla pinnen i transportburen och sov. Vi bestämde oss för att ringa till veterinären och boka en tid och fick en tid klockan tolv.
Sedan blev han sämre, men försökte hålla skenet uppe när vi satt och pratade med honom. Då försökte han äta lite, men det gick inte så bra. Sen vid klockan elva så somnade han in av sig själv.♥
Veterinärtiden ringde vi och avbokade och sedan begravde vi honom i trädgården.
 
Det var både sjukt jobbigt och som om en tyngd lyfte från axlarna. Nu slipper han kämpa mer och vi slipper se hur han blir sämre och sämre. Nu på slutet gick det väldigt fort. Jag tror att han slutade äta typ igår och eftersom han redan var mager och så...så blev han jättesvag jättesnabbt. Lilla snutte. Han har kämpat sen typ i april, mot vad vet vi inte riktigt, och vi har gjort vad vi kunnat för honom. Mer än så kan man knappt göra för ett sånt litet djur. Det är inte som med Cilla, där vi åkte till veterinären för sent så det inte fanns något att göra. Nu har vi varit hos veterinären två gånger och följt dom råd vi fått.
Den senaste tiden har jag suttit vid datorn i sovrummet för jag har inte pallat att sitta vid fågelburen och ständigt undra vad det var för ljud, kräktes han? Och jag har bara väntat på att hitta honom på botten av buren. Så det är skönt att slippa oroa sig mer.
 
Nu är det bara Jack kvar. Han har sett lite förvirrad ut idag, men sitter och kvittrar och har sig som vanligt. Jag vill hitta en kamrat åt honom så fort som möjligt, och det verkar som vi kanske har hittat en kompis som kan prova att komma och bo här redan till helgen. Vi får se hur det går. Är lite orolig för att Jack är ganska PÅ, det är kanske inte alla pippifåglar som kan hantera det. Men det löser sig nog, på något sätt.