Helgur

Dagisdebaklet.
När vi fick förskoleplats i höstas blev det ju inte riktigt som vi tänkt, utan Maja hamnade på vårt tredjehandsval. Inte nog med att det var det valet som var längst bort, utan den förskolan skulle även rivas och avdelningen hade flyttat till tillfälliga lokaler ännu längre bort.
Vi satte direkt upp oss på omplaceringskö till någon av dom andra förskolorna vi ville ha och sedan dess har vi väntat. Fick veta att det kanske skulle dröja ända till efter sommaren innan en plats blev ledig. 

Under tiden så trivdes Maja, som var väldigt avvaktande i början, allt bättre och vi har varit vääääldigt nöjda med hennes avdelning. Mysig personal och väldigt trevliga lokaler, även om det är "baracker". 
Efter jul hände det dock nånting, för Maja trivdes inte alls lika bra längre. Antagligen beror det på att dom numera är full grupp (14st 1-2,5 åringar) och flera av dom senast inskolade har krävt mycket uppmärksamhet av personalen av olika anledningar. Maja som inte gillar när det är rörigt och mycket folk har gråtit vid lämningarna, velat sitta i personalens knä ofta, inte velat vara med på till exempel gymnastiken dom kör en gång i veckan och inte heller velat äta med dom andra barnen, utan har börjat äta när dom andra barnen ätit klart. Det har skavt i mammahjärtat.
Den här veckan har det äntligen gått bättre. Inga tårar vid lämning och till och med en vinkning med ett litet leende när jag gått därifrån. Naturligtvis kom det denna vecka brev från kommunen att vi fått en ny plats, på dagiset rakt över gatan från oss, med start redan om tre veckor. 

I min hjärna ropades det "TJOHOOOO" samtidigt som det sved till lite i hjärtat. Lagom till när Maja börjar trivas igen så ska vi riva upp det och skola in på ett nytt ställe, med ny personal och i en ny barngrupp. Men underlättningen detta kommer medföra i vardagen överträffar helt klart det lite jobbiga. Istället för att åka bil sammanlagt en mil om dagen så kommer det ta fem minuter att GÅ  och lämna samt hämta. Särskilt bra för pappan som ska vara föräldraledig i höst, betydligt enklare att packa ner båda barnen i vagn på morgonen istället för i bilen...

Så nu återstår åtta dagar på nuvarande förskolan, sen kör vi en ny inskolning... 
Från i veckan när jag lovat Maja att vi skulle åka pulka och tänkte att Lilleman kunde sova i vagnen under tiden. Efter att ha bökat på oss kläder, hämtat vagn i garaget och lyckats ta oss ut alla tre så tog det 10 minuter innan Vidar lackade ur i vagnen och vi var tvungna att gå in igen. Då blev Maja skitarg för att hon bara fick åka tre varv runt huset i pulkan och skrek som en galning när vi väl var inne. Väldigt fridfullt, det här med att vara föräldraledig. ^^


Would you rather...
... Always be 10 minutes late or always be 20 minutes early?
Eftersom jag av naturen är en väldigt ängslig person så är jag redan minst tio minuter för tidig när jag ska någonstans för att vara säker på att hitta rätt plats, slippa stressa osv.

... Lose all of your money and valuables or all of the pictures you have ever taken?
Jag kan inte tänka mig något värre än att förlora alla mina bilder. Ta hellre mitt hus.

... Be able to see 10 minutes into your own future or 10 minutes into the future of anyone but yourself?
Om man kan välja att inte konstant se in i framtiden så skulle jag välja att se min egen framtid, sjukt jobbigt dock om man hela tiden skulle se vad som kommer hända om tio minuter. Får migrän av bara tanken.

... Be famous when you are alive and forgotten when you die or unknown when you are alive and famous after you die?
Det allra värsta jag kan tänka mig att vara är känd. Så jag kan gärna bli en kändis efter att jag lämnat jordelivet, tack.

... Go to jail for 4 years for something you didn't do or get away with something horrible you did but always live in fear of being caught?
Jag skulle antagligen dö av stressrelaterade sjukdomar om jag levde under ständig rädsla att bli tillfångatagen. Då sitter jag hellre fyra år av mitt liv i fängelse.


Datordebaklet.
Min dator är officiellt död.
Inombords skriker min hjärna alla svärord och könsord som finns, men när man har två små barn hemma kan man liksom inte släppa ut allt. ;)
Efter att ha försökt reparera sig själv tre gånger fick jag nog och stängde av den. 
Jag hann rädda nästan alla bilder som fanns på D-disken, bara några stycken från senaste dagarna som gått om intet och det kan jag leva med. (Överlevde ju till och med när min första externa hårddisk kraschade och tog typ alla bilder från 2009/2010 med sig.) Dessutom hann jag kopiera nästan allt nedladdat i form av serier och filmer jag inte sett än till mina externa, så egentligen finns inget att deppa över. Förutom en sak. 
JAG. HAR. INTE. RÅD.

Som tur är så fungerar fortfarande min gamla dator, även om man absolut inte får ha särskilt bråttom... Så min plan är att invänta skatteåterbäringen, som jag antagligen får i början av april eftersom jag har skaffat mig en digital brevlåda och sen köpa en ny dumburk. Tills dess får jag helt enkelt klara mig. Kan nog vara nyttigt att vara utan superdator en stund.

Men vill ni veta åtminstone en liten guldkant? Jag har ju haft ett piratat Photoshop Cs6 som fungerat skamlöst bra, och alla som nångång försökt installera ett oäkta program kan nog hålla med mig när jag säger att det inte är det roligaste att först hitta en torrent som fungerar och sen lyckas installera. :P MEN! Jag har Photoshop kvar på gamla datorn, exakt samma! :D