Helgur

En kväll i Sälen.
Bara kände för att göra ett inlägg, men har egenligen inte något att skriva. Gjorde några bilder åt er istället:
 
Sälen 2015.
Semesterns största äventyr.
A.K.A: Tredagarsprojektet som blev ett fyradagarsprojekt.
 
Jag förstår att alla sitter och väntar på bilder från när vi var i Sälen, men jag är hemskt ledsen. Det har jag inte hunnit med än. Efter en vecka på jobbet så känns det mer som att semestern inte ens var, utan det bara blev som en dröm mellan två arbetsdagar...
Menmen.
 
Jag tänkte berätta om det bästa vi gjorde på semestern, och det var att köpa en duschkabin. Ni förstår, vi har haft en HEMSK gammal duschhörna där siliconet liksom bara har blivit svartare och svartare och det har inte gått att skrubba bort. Även fast vi är två städexperter i hushållet. Det har dessutom luktat jävligt skumt ibland...
Bild 1: Från husannonsen för två år sen. Bild 2: Innan rivning påbörjades.
 
Jag trodde vi skulle få ta i för kung och fosterland för att få bort skiten, samt eventuellt få med våtrumstapeten och mattan på golvet i rivningsprocessen, men i själva verket tog det på sin höjd en kvart för mig att få bort väggarna själv.
Sedan uppenbarade sig anledningen till lukten.........
Vid det här laget borde verkligen ingen av oss blir förvånade över dom FANTASTISKA lösningar som husägarna innan oss hittat på, men det här tar priset:
 
Det ni ser här är vad själva ramen till duschväggarna stod på; det är en trälist. Jupp. Trä, i badrummet, där det har stått vatten konstant för golvlutningen till brunnen är (naturligtvis) också fel. När jag såg den hoppades jag bara innerligt att dom inte skulle ha spikat fast den genom golvet och det hade dom som tur var inte. Istället hade dom använt cirka tre tuber med silicon, som fick skrapas bort för hand efter att ha köpt siliconborttagningsmedel på Biltema... Yey!
 
Dagen efter spenderades jag vet inte hur många timmar med att få tag i delar för att kunna koppla ihop gamla blandaren med slangar tillbaka till väggen. Jesus. Vilken djungel. Till slut hade vi alla delar men orkade inte börja montera förrän dagen efter.
Monteringen av kabinen såg vi absolut inte fram emot. Ni ser ju på bilderna ovan hur trångt det var och gamla duschen var 70x80. Kabinen är 70x90... Jag var livrädd att vi skulle bli osams, speciellt när vi hållt på ett tag och tålamodet börjar tryta. Jag menar, vi har ju varit med om hur det går att montera IKEA-möbler tillsammans när båda är trötta och har lågt blodsocker...
Men. Faktum är att vi lyckades få ihop kabinen på typ fem timmar utan att bli osams OCH allt hamnade rätt direkt. Fantastiskt! Vi duschade i vår nya dusch och gick till Rimini för belöning i form av pizza.
 
Tur han inte är så tjock, min sambo. ;D
 
På kvällen när vi skulle sova...RIDÅ. Det droppade hysteriskt från en av kopplingarna som sitter i väggen (våra vattenrör sitter inte utanpå väggarna i badrummet som det normalt sett gör, utan dom är inbyggda i väggen...smart när man inte vill se dom, katastrof om det skulle hända något...) av med huvudvattnet och gå till sängs, klockan var halv elva. Vad göra liksom?
Söndag morgon då...inget kaffevatten. Bra start. Vi provade att dra åt kopplingarna lite extra; det började spruta ännu mer vatten. Av med huvudkranen igen. Akutrejsade till Biltema och köpte tätningshampa; fungerade inte. Sista utvägen var att börja ringa runt till rörmokare. På en söndag i semestertider, ni fattar? Ingen som svarade.
Vi deppade ihop lite och jag började lite smått acceptera att jag skulle få duscha med trädgårdsslangen för all framtid, tills jag kom på att jag har vänner med kontakter. Eller snarare, vänner med pappor som är rörmokare och som bor cirka 100 meter från oss.
 
Som av en händelse hade han tid att komma till oss, på sin semester, och fixa vårt problem på cirka en kvart. (Vi hade dragit sönder en nippel...) Snacka om räddaren i nöden!!
 
Sedan dess har vi duschat som kungar och det är anledningen till att jag skriver så sällan och inte redigerar bilder; för jag duschar jämt.
Nävars. :)
(Jovars.)
 
Haschtag #lyx.
87 to go.
Pass 10 - 3:e augusti: Dressyrlektion.
Pass 11 - 7:e augusti: Dressyrlektion.
Pass 12 - 10:e augusti: Dressyrlektion.
Pass 13 - 11:e augusti: Hopplektion.
 
Ligger visst lite efter här..! Igen..!
 
Har ridit Fuxen och bara Fuxen den här terminen, och det börjar seriöst att ge resultat. Idag hade jag bästa hopplektionen på länge (känns som jag säger det ofta) och allt bara funkade super. Två saker misslyckades jag med idag: 1) Glömde svänga när jag hoppade banan första gången (hej senildement, men jag var bara så lycklig över att vi tog oss över kombinationen) och 2) Tappade stigbygeln andra gången vi hoppade banan och fick göra en liten extra sväng.
 
(Här kommer vi, svävande rakt mot fotografen..!)
 
Annars funkade det KANON! Och med tanke på hur tokigt det KAN gå när man hoppar Fuxen så är jag en mycket stolt ryttare idag.
Från att vi började värma upp så försökte jag verkligen låtsas att jag aldrig suttit på henne innan OCH försökte komma ihåg vad som gjorde att det blev bra sist (i måndags PIAFFADE vi nämligen i princip). Jag har nämligen en ful ovana som är att jag fastnar i mina hjälper istället för att prova nåt annat när jag märker att en viss hjälp inte funkar. Då blir det en dragkamp och då finns det ingen häst som trivs med piloten. Då är det bäst att försöka intala sig att en inte känner hästen, och prova nåt nytt.
 
Hela framridningen gick hon fantastiskt, inte 100% i form hela tiden men nästan. Och alla gånger vi kom ur den lyckades jag få tillbaka henne på bara ett fåtal steg. Minska traven gjorde hon bara jag rätade upp mig en aning och höll om med benen... Jag tror inte ni förstår känslan när man tänker "hm, nu ska vi prova att minska lite" och Fuxen bara samlar ihop sig, all energi liksom väller uppåt istället för framåt och hon tog i så hon grymtade! Sen gick jag bara med fram lite och gav lite eftergift så gjorde hon värsta ökningarna... ÅH! Fina gamla häst!
 
Hur hoppningen såg ut kan ni se här:
 
 
Hon stannade inte eller sprang förbi ett enda hinder idag, fast vi hoppade dom "läskiga" tävlingshindren. Det tar jag som det verkliga kvittot på att jag verkligen red idag. Fuxen är ju liksom en sån häst som springer fort för hon tycker det är obehagligt att hoppa, då tänker man typ: "Oj vad det går av sig självt, skönt, slipper driva." och så tänker Fuxen "MEN VARFÖR GÖR DU INGET DÄRUPPE?! SKA JAG BEHÖVA HOPPA DET HÄR HELT SJÄLV UTAN VÄGLEDNING OCH STÖD?!? Fuck that." och så springer hon förbi i världens fart.
 
MEN IDAG! Så måste hon alltså ha känt sig nöjd och trygg med mitt stöd uppifrån, för så här snällt har hon inte gått...någonsin, med mig på ryggen. Alltså gud vad jag älskar den här hästen. Det är liksom först nu, när jag är 26 år och Fuxfia är 17, som jag kan tillräckligt mycket för att uppskatta hur fruktansvärt fin och lydig häst hon verkligen är. Som jag skrev någon annan gång; hoppas hon håller många, långa år till, för en så här fin häst kommer vi aldrig ha möjlighet att få tag i till ridskolan igen.
 
Nu blev det bara skrivet om dagens pass, men det gör inte så mycket. ;)