Helgur

En ridlektion. (Skrivet mest för min egen skull.)
Sitter insvept i min "snug-rug" framför datorn med fluffstrumpor på fötterna. Det känns som det blåser rakt genom väggarna, men det gör det nog inte. Storm och regn är det ute hur som helst, gör nog susen för vår odränerade husgrund. ^^
 
Idag var det ridlektion igen. Hoppning. Fick rida Jojje Bensprätt även idag. :)
Överlag kändes det väldigt bra idag. Han var snäll att fånga i boxen, för att jag hade fånga-godis i fickorna naturligtvis, men behövde inte lura honom. Han bara stoppade huvudet i grimman på direkten.
Främre delen av hästen gick bra att borsta med borste, han stod till och med nästan och sov. Men när man passerar manken med borsten blir det tydligen väldigt känsligt och öronen slickades bakåt och bakbenen började veva.
Kratsade framhovar istället, gick hur bra som helst. Det tycker han tydligen inte är så jobbigt mentalt. :P
Sen gick jag och hämtade en sopkvast och borstade bakre hälften av Jojje, medan några ganska nya ansikten i stallet stod och såg på med ögon stora som tefat. Som tur var så var Lotti i närheten och kunde förklara vad jag höll på med. Man känner sig lite weird när man står med en sopkvast i högsta hugg...
 
När jag hoppade upp i ridhuset fick jag beröm, för Jojje rörde knappt på ett öra ens. Bevis på att det gått bra och lugnt till inne i stallet, tydligen. *proudface*
 
Framridningen var ganska fridfull, förutom att han blev en liten tjurskalle när vi skulle börja trava och ville vifta med bakbenen mot småhästarna på andra sidan staketet. Inte helt ok, märkte han nog att jag tyckte. För sen gjorde han inte så nå' mer.
 
Jag fick hoppa först och mindes inte banan. Suck, det här med minnet alltså, det är ju pinsamt. Och dessutom ställde Lotti en massa konstiga FRÅGOR och ville att man skulle veta precis hur vi skulle rida. Herregud, tror hon vi är några sorts proffs eller?! ;)
På första varvet lyckades jag väl typ...att sitta kvar. Nästan att sakta av där jag skulle och så lyckades jag ju faktiskt svänga. Och över hindren kom vi med. Att jag bromsade med hela kroppen är ju en helt annan sak, och det ändrade jag faktiskt till andra rundan, som faktiskt gick väldigt bra, om jag får säga't själv.
 
Allt blir inte bra, långt ifrån. Jag ligger massor efter med min sits, till exempel. Det beror delvis på att min högra sida är SÅ. JÄVLA. STEL. Alltså, det är helt overkligt. Så fort tyglarna är korta och jag ska bromsa/svänga med höger arm börjar den typ låsa sig och är nästan sådär på gränsen att den domnar bort. (Den här massagen på tisdag borde kommit redan för ett år sen.) Men med lite justeringar i mitt överliv (mer framåt!) så blev det genast mycket bättre. Tänk sen, när min högra arm/axel/skuldra/sida av ryggen mår bättre...spännande att se vad jag kan åstadkomma då!
 
Nästa fredag kan inte jag rida, för då ska vi på skojigheter med jobbet. Det tyckte Lotti var synd. När hon fick veta att jag skrivit upp mig på igenridning på onsdag nästa vecka i sista vuxengruppen fick jag ändra, för i den gruppen är det en kille som alltid rider Jojje och jag "måste ju göra om det här på Jojje", som hon sa min ridlärare. Så det blev torsdag istället, samma tid som Tantgympan... FÖRLÅT MAMMA! :( :( :(
 
Det blev ju inte så långt, vi avslutar med en dagsfärsk bild på Skräckåsnan:
 
Haha, smutsmulen där. :)