Helgur

Men en del saker ändras aldrig.
Nu när vår fina ungdomssektion har fått ihop ett litet sparkapital bestämde vi att vi skulle öppna ett nytt sparkonto och lägga undan pengar till en ny ridskoleponny. Därför spenderar jag en del fritid med att kolla på hästannonser.
Det intressanta är att det finns huuuur många fina hästar och ponnysar som helst och ibland slår hjärtat nåt extra slag för någon liten pålle.
Men innerst inne så vet jag att så länge Marko finns kommer jag aldrig hitta en enda häst som är värd att köpa. (För min egen del alltså.)
Tänk att jag en gång i tiden sa att bruna hästar var dom minst fina? Tänk att jag en gång i tiden drömde om araber, tinkerhästar och rocky mountainhästar?
Men det som stal mitt hjärta var det här:
(Tror bilden är från 2008. Helt sjukt vad han har vuxit sen dess egentligen.)

PS. Vet ni föresten hur svårt det verkar vara att få tag i en C-ponny som är inkörd? Sjukt. DS.
It's happening.
Min kamrat Fija är äntligen hemma i Sverige igen och jag har sagt upp mitt bredband.
The wind of change blåser genom mitt liv, jag önskar bara att det kunde sluta regna!