Helgur

Viking.
Jag kallar ju mig själv för hobbyfotograf, för det är ett intresse jag har och som jag med åren blivit något sånär bra på. Det har skavt lite i mig att jag aldrig plåtar människor, för det "ska" man ju göra som fotograf. Men på senaste tiden har jag ju insett att det finns folk som försörjer sig på att vara typ landskapsfotografer, så det är ju inget fel på mitt totala ointresse att fota vanliga människor (mina barn ej inräknade).

För typ ett år sen lovade jag min kompis Lisa att vi skulle ta lite bilder på henne i hennes vikingakläder, för där kan jag göra ett undantag. Mina vänner kan alltid få ta plats framför kameran! Av olika anledningar så har det inte blivit av förrän förra veckan, men så äntligen! Mulet, blåsigt och jävligt kallt var det, men vi härdade ut, och resultatet blev faktiskt inget att skämmas för som ovan porträttfotograf. Jag har inte hunnit gå igenom allt än, pga den välkända tidsbristen, men här kan ni få några smakprov! 





Huvudsyftet denna gång var att få snygga bilder på kappan, för den har Lisa gjort själv(!) och spenderat mer än 90 timmar(!) på. Den är helt sjukt stilig, men nästan allt hon har på sig i klädväg på bilderna har hon gjort själv. Det tycker jag är väldigt imponerande och jag är så glad att få ha en sån kreativ människa som vän. ❤️

Vi ska fixa fler sånna här bilder, men kanske inte innan det blir lite varmare och torrare ute... För även om känslan i bilderna blev väldigt cool (pun intended) så tog det ganska lång tid att tina upp hemma efter den lilla fotopromenaden... ;)

Så ja efter det här uppdraget har jag insett att jag visst kan fota människor om det 1) sker med något speciellt tema och 2) är personer jag känner. 

Ibland ska man ha tur oxå.
Kolla här då:


Lyckades ta mig in i bilj-veln! Efter att ha legat och försökt få upp huven underifrån (inte att rekommendera) så provade jag låset på passagerardörren en gång till (typ femte försöket) och då gick det, motvilligt, men nyckeln gick att vrida! Tjoho! 
Så nu står batteriet på laddning i källaren och allt är bra! :) 
Det går bra nu.
En följetong featuring me and my Stang... 

Som jag antagligen inte har skrivit här så står min Mustang hemma i garaget i år av olika anledningar. Förhoppningen var att kanske ha lite tid för den under vintern, men det har inte hänt. Ni med småbarn förstår varför...

För någon månad sen när jag var ute och skulle hämta en barnvagn i garaget så råkade jag titta till på ena framhjulet på Gröna Faran och det var platt. Kul. Där stod min över två ton tunga bil på fälgen. Fälgar som jag älskar för dom är så fina. 
Vi äger (ännu) ingen kompressor, så att pumpa upp däcket var omöjligt. Turligt nog har jag en Lillebror som har ett mer välutrustat garage än oss, så han tog med sin bärbara kompressor och fyllde på luft. Sen dess har det hållt vad det verkar.

För någon vecka sen så insåg jag att Mustangen måste ut ur garaget när det är dags att byta till sommardäck på Toyotan, så jag skulle bara gå ut och kolla läget lite. Öppna huven kanske och så. 
Man kan tycka att jag borde lärt mig efter att jag nästan inte kommit in i bilen när den stod första vintern i ladan hos bonden, men nej, för när jag skulle öppna dörrarna med nyckeldosan så... Hände inget. Jaha, tänkte jag, batteriet har laddats ur såklart. Tur det finns nyckelhål! 

Tror ni jag lyckades låsa upp genom det klassiska nyckel-i-nyckelhål-tricket? Nej. 
Tror ni jag var förutseende och lät motorhuven vara halvöppen när jag använde bilen sista gången innan vintervilan? Nej. 

Jag har provat låsspray, eftersom nyckelhålet aldrig används annars kan det ju bli lite trögt tänker jag. Det hjälpte inte heller. 
Så nu måste jag alltså... Bryta mig in i min egen bil för att få ut batteriet och ladda det så jag kan köra ut bilen så vi kan köra in vår andra bil och få på sommardäck på den. 
Har jag sagt att jag knappt hinner gå på toa om dagarna?