Helgur

23 to go.
Pass 77 - 31:a maj: Heldag på Boda Borg med stallgänget.
 
Aldrig har jag längtat efter en dusch så mycket som efter den jag nyss avslutade... Fem och en halv timme inne i cellerna på Boda Borg i Karlskoga...jag säger bara ett ord: SVETT.
 
Strax efter åtta i morse rullade sex bilar fulla med MORF:are iväg från stallparkeringen med mig och Toytan i täten. Bredvid mig hade jag Jennifer och i baksätet hade vi tre småtjejer.
Kändes som vi aldrig kom fram till Laxå, men väl där så åt vi frukost och frös rövarna av oss typ. (Härligt sista maj-väder, trodde dom minsta barnen skulle blåsa iväg.)
 
Vid ankomsten till Boda Borg delade vi in oss i lag, vilket vi redan bestämt för flera veckor sedan...så jag, Jennifer, Anna och Maria var supertaggade och hade slagit vad med tjejerna i baksätet på vägen upp att vi skulle få fler stämplar än dom.
 
Vi lyckades få ihop åtta stämplar innan lunch och fyra efter lunch, MORF's elitlag for the win! YEAH!
 
 
Men vi var inte så kaxiga mot slutet heller...fy fasiken vad ont jag har överallt nu alltså..!
 
Även om vi inte räknar med att vårt lag var bäst så var det en himla trevlig dag och jag tror inte det var någon som var ledsen eller missnöjd på hela dagen? Inte dåligt när man åker iväg med så många barn! :D
 
 
Vilket fantastiskt folk vi har i stallet, jag älskar dom allihop!
 
Imorgon blir det spännande att se om jag kommer ur sängen...och sen hörde jag Isa mumla något om att rida hennes häst på kvällen... Håhåjaja.
24 to go.
Pass 76 - 29:e maj: Hopplektion med 51:an.
 
Varför känns alltid fredagar så kaosartade? Det måste finnas någon som gjort en studie på det? Eller? Nej? På jobbet känns det alltid som att fredagar alltid går helt åt skogen, alla stora problem dyker liksom upp då och allt man har planerat att göra hamnar i en av högarna på det (inte alltid så) välstädade skrivbordet.
Idag hade jag tänkt åka hem en anings tidigare, för vi hade flyttat vår ridtid en halvtimme (vi kommer till varför sen), det var en mycket god anledning att åka cäääb till Mjölby också. Naturligtvis var jag tvungen att kalla till ett möte precis när jag tänkte gå hem, ett möte som jag knappt visste vilka som borde komma på, så det tog lite tid, och jag kom inte iväg när jag hade planerat.
Det resulterade i att jag kom insnubblande i stallgången (med något vilt i blicken, gissar jag) klockan 16:17 och vi skulle rida klockan 16:30.
 
Ehe.
Hann knappt in i stallet innan Fija ropade "BEHÖVER DU HJÄLP MED NÅT??!??" och jag hann knappt svara innan Ellen kom farande med en rykthink i ena näven och meddelade att "JAG BORSTAR DIN HÄST!!!" Har jag världens bästa grupp, eller vad?
Så medan jag svidade om på ungefär fyra minuter (inklusive kissning!) blev min häst borstad och sadlad. Min häst ja, som den här veckan inte blev någon mindre än Dzintars-tjocksmock, som stod och var alldeles svettig om bringan bara av att äta hö. Det är inte lätt att vara en fetponny inte. ;)
 
Som ni kanske kan gissa har jag...aningens med träningsvärk efter passet på Korpen igår. Har knappt tagit mig runt för egen maskin på jobbet. (Inte riktigt lika illa som igår dock, då hade jag så ont att jag fick ett litet sammanbrott och satt och fnittrade hysteriskt ute i produktion i typ...en kvart.)
NATURLIGTVIS så skulle vi värma upp inför hoppningen idag med att stå i lätt sits. Jag försökte, men det gick inte. Jesus fucking christ. Själva hoppningen gick bättre, där var det bara att styra och hålla sig i, för Dzintars älskar att hoppa och sprang som en liten stolle, trots hängbuken. Trodde min sista stund var kommen när vi skulle hoppa dom sista två rundorna utan att hålla i tyglarna, men vi överlevde. :)
 
Efter ridningen kom det en från SISU (närmare bestämt vår före-föredetta ridskolechef!) och höll utbildning med oss i styrelsen och US samt personal. (Anledningen till att vi flyttade vår ridtid, eftersom 6 av 8 som red skulle gå utbildningen som skulle börja på minuten när vi brukar sluta vår lektion.)
Vi jobbade med vår verksamhetsplan för att veta vad vi ska jobba med för att nå våra mål och det var sjuuukt intressant. Vi har så mycket idéer att det känns skönt med någon som kan komma in och reda lite i vad det är vi egentligen vill och hur vi ska komma dit. Så vi lägger vår energi på rätt saker liksom. Det är lätt att fastna i gammalt tänk, och det har ju uppenbarligen inte funkat tidigare eftersom vi fortfarande dras med halvtaskig ekonomi och så vidare, så nu måste vi förändra. Drastiskt.
 
Håhåjaja, mycket kaffe har det blivit ikväll och det känns just nu. Kroppen skriker efter lite sömn medan hjärnan typ är sånhär:
 
 
Det är dags att nanna kudden så jag orkar köra skräp till tippen imorgon förmiddag. Avslutar med en fräsig printscreen igen, från förrförra fredagen när jag och Lindy hoppade sjuuuukt högt. (Åkej. Knappt en meter.)
 
(Man ser nästan att jag skriker här va?)
25 to go.
Pass 75 - 28:e maj: Easyline (45 minuter) på Korpen.
 
Alltså. När jag gick upp imorse kunde jag knappt öppna burken med kvarg för att göra iordning min frukost, för armarna var som överkokt spagetti. Under förmiddagen kom även träningsvärken i benen och jag har knappt kunnat stå eller gå.
Att jobba vid datorn har varit ett litet helvete eftersom jag inte orkar hålla armarna i skrivposition över tangentbordet. Att bli utringd till produktion har varit ett väldigt stort helvete, för jag kan knappt gå i trappor. Skulle, av ren vana, ta trappan upp till vårt kontor två steg i taget. Mm, bra där. Höll på att slå ihjäl mig.
 
Och sen då, efter jobbet, 45 minuter ytterligare tortyr. Vem fa-an var det som kom på det här?! Det gör ont till och med när jag andas.
Easyline var (trots mitt stundande handikapp) väldigt roligt. Det är som cirkelträning, fast med maskiner, och maskinerna är hydrauliska. Alltså behöver man inte hänga på en massa vikter, istället blir det tyngre ju mer du tar i. :)
Förstås med obligatorisk skrikande ledare med omänsklig styrka. Japp.
 
Nu ska jag äta innan jag somnar sittande och kanske sova i tid för en gångs skull... Imorgon åker jag finbil till jobbet, tack gode gud för automat..!