Helgur

Morotskaka för stressade nerver.
Idag var dagen för intervju nummer två till det här jobbet som jag sökte förra veckan.
 
Kan bara säga att det verkar så himla bra. Trevligt folk, fina lokaler (både kontor och verkstad var superfräsht), arbetsuppgifterna verkar roliga och varierande. Det verkar som det händer saker hela tiden...SUPERBRA bara helt enkelt.
 
Intervjun var, som dom hade sagt, väldigt avslappnad, vilket var väldigt skönt. Dom sa att jag inte hade gjort bort mig under intervjun (pjuh) och att dom var positiva.
Jag har 50% chans att få det här jobbet, tydligen är det en tjej till som skulle komma dit på intervju. Hon är nio år äldre än mig sa dom, så vi får se vad dom väljer...
 
Det är jobbigt att verkligen hoppas på något, men samtidigt inte vilja ha för höga förhoppningar. Ni vet säkert hur jag menar. Emellanåt känner jag mig hur säker som helst på att få jobbet, nästa sekund kan jag känna att nej...varför skulle dom välja mig?
Försäker hålla mig neautral, för min egen skull.
 
Alla som har kommenterat och gillat på FB (och Jennifer som har kommenterat här!) ska ha all kärlek i världen! Det känns skönt att ha ert stöd. :)
 
Nu ikväll har min kära familj varit här och kalasat på en morotskaka jag slängde ihop igår. Var så sugen på morotskaka när vi var och handlade i helgen, så köpte ingredienser...då är man ju tvungen att göra åt det med. ;)
Dom hejar såklart också på mig och hoppas jag ska få jobbet. Dom är så fina, mamma, pappa och Lillebror.♥
 
Kakan. ^^
 
Nu ska jag försöka koppla bort jobbgrejerna från huvudet genom att kolla på gamla Top Gear-avsnitt och antagligen blir det tidig säng, lite mentalt utmattad känner jag mig faktiskt...
Halleluja, väntan är över!
De tre vise männen har återvänt!
 
 
Igår sändes avsnitt ett av säsong 19 av Top Gear i England, och nu har det landat tryggt hemma hos mig på D-disken.
Nu ska popcornen poppas och soffan ska mysifieras, för nu blir det kvalitetsunderhållning!
Cillus Bacillus och The Amazing Spiderman
Cilla har sett deppig ut hela dagen, så när vi bestämde oss för filmmys i eftermiddags fick hon komma med in i vardagsrummet hon också.
Hon fick helt plötsligt massor av energi och satt och skrek mest hela tiden innan hon klättrade ner till buröppningen (som var stängd) och försökte gnaga i sig godiset som hängde på utsidan. Eftersom jag är världens bästa matte smög jag fram och öppnade åt henne, då blev hon rädd och flaxade tillbaka in i buren.
Det tog dock bara ett par minuter innan hon flög tillbaka och satte sig i buröppningen och åt godis som hon aldrig sett mat förut. Hon nådde inte riktigt sin hirschkolv utan klättrade ut en bit...och helt plötsligt var hon ute och flög i vardagsrummet!!!
Hon tog ett varv i vardagsrummet och när hon försökte landa på min anslagstavla tappade hon höjd och hamnade på golvet. Där satt hon och såg väldigt frågande ut, som att hon inte riktigt visste hur hon kommit dit. Lilla pluttan. :) Jag var rädd att hon skulle bli stressad och rädd, men det var hon faktiskt inte, utan hon satt och tittade sig omkring och ruskade lite på sig. Hon vandrade iväg mot buren och tillslut flög hon tillbaka in i buren. Jag smög iväg från soffan och hämtade min telefon (då blev hon lite orolig) och lyckades hinna filma lite precis innan hon flög hem:
  
 
Nu sitter hon och sover, utmattande med äventyr när man är så liten. :)
Det ni hör i bakgrunden på filmen (förutom min man som pratar bebisspråk med Cillus i slutet...) är The Amazing Spiderman. Den var lite bättre än dom förra Spiderman-filmerna, men alldeles för utdragen och tjatig... Hade dom kortat ner den en halvtimme hade det varit lagom! Men jag gillar han som spelade Peter Parker. Han var bra. Se den om ni har 2h och 10min över.