Helgur

Paus i ridningen.
I fredags tänkte jag innan ridlektionen att det nog eventuellt var sista passet innan jag går på mammaledighet och efteråt så var jag ganska säker.
Inte för att det på något sätt var jobbigt eller svårare än vanligt, tvärtom så gick det jävligt bra, men med tanke på att min sömn börjat krångla (ännu mer sen förra inlägget) så funkar det inte att rida på måndagar i dressyrgruppen mellan åtta och nio och komma hem efter klockan tio på kvällen i tre veckor medan min andra ridgrupp hoppar på fredagar.
Därför blev det så. Nu börjar min första paus från ridandet på cirka 23 år...VET INTE HUR JAG SKA KLARA MIG. Kommer dock göra min fredagsgrupp sällskap så ofta jag kan, dom vill ju alltid ha någon som kan filma och hästabstinensen kommer behöva något botemedel. ;)
 
Lektionen i fredags var i alla fall riktigt rolig! Red bästaste lilla Zalza (a.k.a Gasbollen...jösses vad hon kan fisa) i sadel för första gången på ganska länge... Lektionen innan upptäckte jag nämligen att mina magmuskler numera är historia och efter två varv i trav på volten fick jag fortsätta skritta, ur vägen för alla andra. >.< Min sista lektion slutade i alla fall med att jag lyckades rida Zalza i sån form att hon blev lika hög fram som bak, en rätt stor bedrift på en liten bäbis (7-åring...) som är i växten så det skiljer nästan en halv decimeter mellan manken och korset! Hoppas hon växer klart snart... Ett jäkla tempo orkade hon hålla hela lektionen också! Åh. Ser fram emot att få sitta på henne sen när jag är tillbaka igen, när hon kanske vuxit ifatt sig själv. ^^ Hon kommer bli riktigt häftig när hon biffat på sig lite mer.
 
Och hur snygg är hon inte redan?! ♥
Sleep is overrated anyway...
Igår var det söndag och det var full fart från halv tio på morgonen här. Det var veckohandling, matlagning, diverse tvättning och städning. När kvällen kom var jag sjukt trött och la mig i sängen vid halv nio med en bok på datorn framför mig. Läste i knappt en timme och sen skulle jag sova...trodde jag.
Det började med att jag var tvungen att kissa inte mindre än tre gånger från att jag la mig i sängen till att jag hade släckt ner datorn. Sen bestämde sig mina tuttar för att leka mjölkbar (har kunnat sova utan BH i typ en vecka, oh the freedom!) och slabbade ner både mig och sängkläderna, så var tvungen att kliva upp igen och ta på mig BH.
Sen har jag upptäckt att det börjar bli väldigt svårt att hitta en bekväm sovställning, min vanliga halvt på mage halvt på sidan går inte längre, då mosas magen. Att ligga helt på sidan är värdelöst och obekvämt, men är ju liksom så illa tvungen. Har i alla fall hittat användning för min amningskudde redan, den är guld att ha som stöd både här och där när jag ska sova. Igår däremot hjälpte inga kuddar what so ever, kunde inte hitta en bekväm sovställning och snurrade väl runt i sängen cirka fem hundra varv.
Så fort jag låg okej bekvämt så började Filuren istället...HERREGUD hur mycket kan en så liten röra på sig? Var kommer all energi ifrån?! Att en bäbis håller sina föräldrar vaken efter att den är född är liksom nånting jag räknar med, men att den skulle hålla mig vaken redan innan den har kommit till världen..? Inte helt okej...
 
Till slut, efter ett par timmar, så somnade jag faktiskt...bara för att bli väckt av någon som slog mig på armen och gastade om att jag snarkade... Jaha, tack. ;) Det är ytterligare en grej jag har märkt allteftersom jag blir tjockare; jag har börjat snarka. Ibland så mycket att jag väcker mig själv, hehe. Det hände även inatt, lite senare. En annan rolig grej som har uppenbarat sig är att mina händer domnar bort om nätterna, trots att jag inte ligger på armen på nåt konstigt sätt. Vaknar inte direkt av det, men när jag vaknar så tar det lite extra tid att somna om eftersom bortdomningskänslan måste bort innan jag kan somna om.
 
Allt som allt har jag vaknat minst två gånger i timmen inatt, inte optimalt och kan väl lugnt påstå att den här dagen har varit allt annat än rolig. Har till och med blivit tillfrågad på jobbet om jag sovit dåligt, så med andra ord syns det på mig också. Var på rätt dåligt humör innan lunch idag vilket visserligen påverkade mitt jobb positivt...fick iväg ett par mejl med en lätt irriterad ton som tog skruv, så det hände något. :P
 
När jag kom hem ramlade jag rakt ner i sängen och somnade i nästan två timmar, jezuz vad skönt det var..! Mindre skönt när min karl kom in och sa att jag kanske skulle gå upp och få i mig lite mat...hade lätt kunnat ligga kvar där för resten av natten.
Hoppas verkligen att jag kan sova snart igen, orkar inte med en likadan natt till. Läste på Tyra Sjöstedts blogg att hon och hennes vänner inte kunnat sova igår natt heller och att det var för att det var fullmåne...är det sant tror ni? Har läst om flera människor med sömnproblem runt fullmånen, så det kanske ligger nåt i det? I så fall hoppas jag att månen inte är lika full inatt...
 
Mindre än 30 arbetsdagar kvar.
Igår var det tisdag och eftersom det är veckans sämsta dag blev det ingen bloggning. Jag kom hem, lagade mat (ASGOD MAT) och började titta på Making a Murderer. Egentligen skulle jag bara se ett avsnitt och sova extra tidigt, men det var så bra att jag såg två och kom i säng, visserligen tidigare än vanligt, men tydligen inte tillräckligt tidigt. För imorse var jag som en zombie.
 
Igår var jag ju hos barnmorskan, bara bra resultat som vanligt. Magen hade växt som den skulle, mitt järnvärde hade inte sjunkit utan gått upp pyttelite (yey!) och hon kände att Filuren har lagt sig tillrätta med huvudet neråt. Inte fixerad där nere än, hon kunde rucka lite på hen (och orsakade nästan att jag kissade på mig på kuppen...) men snart så... Det finns ju inte mycket plats kvar därinne, men platsen som finns använder ungen till att träna MMA mot mina njurar och andra, mindre vitala, organ.
Nästa kontroll är om tre och en halv vecka, då är vi redan 35 fulla veckor gångna! :D Då är det inte alls lång tid kvar tills vi får se vad Filuren är för en liten rackarunge.♥
 
Nu börjar jag känna av foglossning lite mer, höfterna gör ont och det strålar lite i ljumskarna. Men fortfarande inte så farligt, ser det mest som något bra. Att kroppen gör sig redo. Är fortfarande helt förvånad över hur smärtfritt det har gått, inte alls som jag hade förväntat mig. Man har ju hört om mardrömsgraviditeter liksom...så är mycket tacksam!
På tal om foglossning så dissar min mor mig imorgon när vi skulle ha simmat tillsammans (okej, kanske bra att hon inte kommer och smittar ner alla där med sin förkylning...) så jag får simma själv. Tänker plaska i Mjölbys simhall, för den bassängen är typ tre grader varmare än bassängen här i stan, vi frös som bara den förra torsdagen när vi simmat 1000m. ^^
 
Ska packa simväska och gå och lägga mig strax... Älskar att sova!
Tjipp!