Helgur

70 to go.
Pass 30 - 27:e februari: Ridlektion (hoppning).
 
Gårdagens ridlektion var ganska intressant för 51:an, det är nämligen inte varje vecka någon av oss ramlar av. Det händer inte ens varje termin eller år. Men igår gjorde Card luftsprång och konsekvensen var att ryttaren i fråga ramlade av. TVÅ GÅNGER. Men hon har gjort sin läxa och tränat på landningarna, så hon hamnade på fötterna båda gångerna. Haha. That's how we do it in 51:an!
 
Det kändes riktigt bra med Fuxfia faktiskt! Kändes lugnt och fint, inte så ryckigt som det kan vara ibland. Och även fast det kändes som vi hade ett hysteriskt tempo mot slutet av banan så såg det inte ut som det på filmen. (Jag hade med mig kameran och vi turades om att vara kamerakvinna.) Och vi hade inte lika mycket korsgalopp som förra veckan. ^^
 
Vad sägs om galoppombyte i varje steg? xD
 
Imorgon ska jag ut på hästäventyr på annat håll, ska bli sjukt kul!
Tjipp!
5000 Candles In The Wind.
Alldeles nyss har jag sett sista avsnittet av Parks and Recreation. Inte säsongsavslutningen, SISTA avsnittet. Punkt.
Om ni fortfarande inte har sett den rekommenderar jag den varmt, jag har nog aldrig sett 6 säsonger av en serie så snabbt. Sättet dom blandar humor med så himla mycket känslor...gah! Ingen serie jag sett tidigare gör det! (And I've seen my fair share of shows...)
Nu sista avsnittet så grät jag, ganska mycket. No more Ron Swanson liksom! No more Leslie Knope! Ett kärt återseende i form av Ann och Chris! *tears*
Tror jag måste gå och lägga mig. Sova på saken. Eventuellt kan jag smälta det här om några veckor. Eller så kan jag inte det och kommer börja hetskolla om alla avsnitt like there's no tomorrow. Vem vet?
 
The Music or the Misery.
Alltså, min besatthet av Fall Out Boy har inte släppt än. Det har gått några veckor nu och såhär länge i sträck har jag nog aldrig lyssnat på dom sen bandet seglade in i mitt liv.
Jag byter favoritlåt varje dag och idag var det den här:
 
 
Som av en händelse råkar den vara tre och en halv minut lång. Tänk vilket sammanträffande, för idag sa mitt schema att jag skulle göra plankan i tre och en halv minut. Något jag inte direkt sett fram emot. Men jag klarade det faktiskt! Fattar ni? Det är bara en halvminut kvar till målet med plankutmaningen? Det är verkligen helt galet med tanke på att det var rätt smärtsamt att stå i 30 sekunder för typ tre veckor sedan. ;) Ska dock vara ärlig och säga att det inte är några direkt snygga och raka plankor längre...tränar-Karin hade inte varit nöjd, om vi säger så.
Jag funderar faktiskt på att fortsätta göra plankan sen, typ kanske köra mellan 2 och 4 minuter tills jag orkar stå i en rak, fin planka. Sounds good, right?
 
(Det här inlägget har jag skrivit på i två timmar nu, på grund av ser på Oscarsgalan samtidigt. #multitasking #notsomuch)