Helgur

Not all bad.
Mitt i min munterhet i förra inlägget glömde jag visst nämna att mina revben känns mycket bättre idag. Inte alls som att dom är 100 % hela, men dom kanske inte är av i all fall?
Just nu har jag hicka, och det är inte världens roligaste aktivitet när man har aningens öm bröstkorg...


This is Eloo. Och ja, han har en koppling till hicka.
Breakdown.
Idag var en bra dag. Jag kände mig till och med snygg. Tills buss 53 stannade mellan Borensberg och Brånshult för att den kokade.
Och där satt vi. Från kvart över två till klockan tre, när buss 520 vänligen nog stannade och plockade upp oss eftersom den ändå hade vägarna förbi.
Fyfan.
Istället för att komma till Motala 14.30 anlände jag 15.20. Det kan man säga suger hästballe, på riktigt. SOM TUR VAR hann jag med en buss som gick nästan hem till min älskling, annars hade jag fått knalla dit i hällregn.
Och två sammanbrott på lika många dagar är väl helt normalt.
Men efter en stund kändes det bättre... Pussar kan göra underverk. :)

Krypa ner i en nybäddad säng oed choklad och se på House kanske?

Sunday, bloody sunday.
Ni vet säkert hur det är.
Man har gått och sett fram emot nåt jättelänge och tänkt hur bra och roligt det kommer bli. Sen när det väl är dags bara...vänder det. Man har ingen lust att gå. Och så får man dåligt samvete för att man inte vill gå och så blir man ledsen i ögat för att man sviker sig själv.
Plus att ens revben har orsakat en bedrövlig sömnbrist.

Med andra ord; nej, jag var inte med i klubbmästerskapet i hoppning idag. Jag ville, men ville inte. Förstår ni?
Tror det beror mest på tröttheten. Hade ett mindre sammanbrott (förlåt älskling!) och ville mer eller mindre bara gå i ide.

Så går det ibland...

Samtidigt är jag världens lyckligaste när jag är med dig. Duärbäst. ♥