MENY
Jag skrev ju att jag bakade muffins i tisdags morse, eller hur? Bra, då vet jag var jag ska börja.
I tisdags var det ju dressyrträning för mig och sju personer till. Jag fick rida Marko med snodd, det har han aldrig haft förut. Men det gjorde underverk! Andra ridpasset gick han så jävla fint till slut att jag inte kunde sluta flina där jag satt. Jag blev så stolt över den lilla ponnyhästen! Lotti sa att han börjar kunna sänka sig riktigt bra, men hans muskler är fortfarande lite för korta för att han ska kunna trampa under sig ordentligt. Men det kommer!
För övrigt var Marko och Sara nästan ihopklistrade under ridpassen, som följande bild visar tydligt:
En hästlängds avstånd är för mesar.
Jag och Sofia blev i alla fall alldeles överförfriskade av framgång efter dressyrkursen, så i sista stund anmälde vi oss till hoppträningen dagen efter. På grund av oss var dom tvugna att göra två grupper, och vi fick äran att hoppa med.. småhästarna...
Marko var väl duktig, när han väl hoppade... Mesta delen av tiden försökte han springa fram till Sara och gömma sig i hennes svans... Men det är sånt man får stå ut med när man rider den kärlekskrankaste hästen i stallet. Under själva lektionen bröt jag och Sofia ihop av skratt, ett antal gånger. Vi har så roligt på våra träningar, och oftast är det tack vare att våra hästar beter sig som dom är lite utvecklingsstörda. Men Sofia fick även äran att hoppa 130 centimeter med lilla Sara. Visserligen kryss, så det var väl 50 centimeter i mitten, men den stackars hästen höll på att göra på sig av förskräckelse när det gick upp för henne att Sofia ville att hon skulle hoppa krysset from hell. Men på andra försöket gick det utmärkt.
I torsdags hade jag sån tur att jag fick jobba. (Det gjorde jag visserligen i onsdags oxå.) Sen på kvällen hade jag dejt med Sofia, men det har jag bestämt redan skrivit om?
I fredags blev det minsann att jobba oxå, men jag höll på att sova bort allt. Jag hade bestämt att jag skulle möta min chef i stan vid halv nio. 08:16 kommer min mamma in och väcker mig med frågan:
". Skulle du jobba idag eller?"
Jävlar vilken fart jag fick! Men jag hann i tid in till stan minsann. Sen vet ni ju redan att jag gick runt och var nervös hela fredageftermiddagen. Och ni vet även att konserten var den bästa som jag har varit på.
Vi har kommit fram till igår; lördag.
Jag sov till klockan elva... Bara 8 timmars sömn efter fredagens röj. Jag var alldeles ensam hemma, eftersom resten av familjen hade dragit till Örebro på skrotmarknad. Så jag gick och såsade här hemma till typ klockan två, då var det dags att åka till stallet än en gång, för det vankades Hubertusjakt! Min första, och även Markos första. Det var mysigt som fan kan jag meddela! Först red vi ut i cirka en timme och "letade efter räv". Vi var tio stycken sammanlagt. Tillbaka på stallplanen igen ställde Lotti in Konstantin som hon hade ridit, och två till som inte skulle vara med på upploppet lämnade sina hästar i stallet. Färden gick sedan upp genom hagarna till den översta, som är som en äng. Där hade dom hängt upp en "rävsvans" på mitten av fältet, som vi nu alltså skulle försöka få tag i. Vi ställde upp oss, ponnyerna fick stå lite framför, och så väntade vi på Lottis startsignal. När den kom fattade inte Marko riktigt vad som hände, vilket jag hade väntat mig att han inte skulle. Men det tog inte så lång tid innan han fattade att han skulle springa, och då sprang han för kung och fosterland! Dock inte snabbast, men vi kom väl trea eller fyra i alla fall. När vi kom till stallet igen hade jag ingen känsel i mina tår, men vi fick varm ärtsoppa och korv med bröd i kafetérian och då kom känseln tillbaka så småningom. Sen satt vi och pratade i kafetérian i typ en och en halv timme. Jag älskar att höra på när Lotti pratar häst. Har jag sagt det förut?
På kvällen sen träffade jag Martin för första gången på.. över två månader. Vi gick på bio och såg nya Bond-filmen, som var lite av en besvikelse tyvärr. Jag hängde inte med i handlingen. Kan visserligen bero på att jag var sjukt jävla trött... Men det är tur att Daniel Craig är så snygg, det vägde upp det hela lite. ^^
När jag kom hem vid elva så var jag nästan helt inställd på att gå och lägga mig, meneh... Jag gjorde misstaget att börja snacka med Joel på MSN istället, och då blev det som det blev. Den killen är underbar.
Så jag kom väl i säng vid.. två halv tre...
Och det är hans fel att jag nu sitter och lyssnar på Sabatons senaste, och är aspepp på konserten den 29:de november! Det är synd att jag har så ont i nacken bara, för min kropp börjar helt automatiskt headbanga härva... Jag säger bara:
Sabaton - Ghost Division
Den hoppas vi på i Linköping!
Nu är'e så att vi ska på Halloweenparty i KW's torp ikväll, och jag borde börja göra mig iordning nu.
Så ni får klara er utan mitt bloggande till imorrn, hur ska ni överleva? ;)
Under tiden kan ni ju titta igenom alla bilder från konserten i min bilddagbok. Har ni redan gjort det så tål dom allt att tittas på igen. ;)
Ha're bra så hörs vi kanske imorrn. Puss♥
0