Helgur

Problemet med mig är att jag har beslutsångest deluxe, och inte bara när det gäller tatueringar. Det resulterar ofta i att det inte blir något av vad det nu är jag håller på och velar om. När det gäller tatueringar så har jag inte kunnat bestämma 1) var jag vill ha en och 2) vad den ska föreställa. Ganska viktiga saker när man ska sätta dit något permanent på sin kropp kan man tycka. Det har varierat med allt från undulater till hästar till textrader, you name it. Vad det gäller placering har höft och revben varit ganska självklara ställen av nån anledning.

Sen jag fick barn har det blivit självklart att eventuella tatueringar ska ha med dom att göra, för vad som än händer så kommer jag ju alltid vara deras mamma.

Så först tänkte jag namn. Men...namn kan dom ju faktiskt byta, av olika anledningar, och det skulle ju jag absolut acceptera. Tråkigt då bara med en tatuering som inte stämmer längre.

Sen tänkte jag födelsedatum. Men...jag har insett att jag varken vill ha text eller siffror permanent inetsade i huden, för jag tycker inte det är snyggt. 

Dessutom gillar jag inte stora tatueringar utan vill ha något enkelt och diskret som jag även kan välja att dölja om jag känner för det.

Fastnade tillslut för stjärntecken. Så fina i all sin enkelhet! 

Placering då? Har gjort helomvändning där. Helt plötsligt, efter lite googlande, insåg jag det perfekta stället; biceps. Liksom. Mina barn har jag ju burit runt på (och lär bära runt på framöver) i mina armar åtskilliga långa sömnlösa nätter eller oroliga dagar. Det är i mina armar dom har legat och ätit och sovit. Det är mina armar som alltid kommer finnas där för en tröstande kram eller en glädjedans. KLART det är där en tatuering ska sitta! 

Nu återstår det bara att sluta amma, sen spara ihop en liten peng och försöka få en tid. Kanske blir min 30-årspresent till mig själv?