Helgur

Idag har det regnat och regnat och regnat. Vilken tur för mig, tänkte jag i förmiddags, för jag kan ju inte springa i regn. Blir ju förkyld då.

Var och handlade på eftermiddagen och när jag var klar med det...sol. Solsken och fågelkvitter. Damn it to hell. Så det var bara att smörja in med liniment och snöra på sig skorna.

Bestämde att det var dags att springa någon annan stans än Bondebacka och valet föll på kanalbanken. Där har vi ju upplevt många fina stunder i skolan (läs detta med mitt vanliga mått av ironi, please) och eftersom jag inte sprungit där sen...gymnasiet(?) tyckte jag det var en bra idé.

Det var faktiskt en hyffsat bra idé...tills jag hade vänt vid Treöresbron och ALDRIG KOM FRAM TILL SLUTET. Benen kändes som blytyngder. Hemska flashbacks till högstadiet poppade upp i min hjärna. Usch, det var hemskt. Men runt kom vi, jag och blytyngderna, och på en inte helt illa tid? Önskar verkligen att jag kom ihåg hur fort vi sprang i skolan...men har för mig att det var typ den tiden? Det har med andra ord inte hänt skitmycket med min kondis på tio år. HAHA.

 

Är stolt över att jag tvingade ut mig själv. På tisdag eller onsdag blir det kanalbanken igen, dels för att mäta avståndet runt igen men också för att vänja benen lite. Fick apont i benhinnorna när jag slutade springa idag... Det gick som tur var över sen, men aj alltså... Dom måste vänja sig vid att det här är min nya livsstil nu! ;)