Helgur

Nyårslöften.
Det har ju blivit lite av en tradition att skriva några grejer jag ska försöka göra/fokusera på under året. Gillar inte att kalla det för "löften", men i brist på bättre ord så säger vi väl så.
Ska vi se hur det gick med förra årets löften först då?
 
  • Min ekonomi, den är ju en ständigt återkommande punkt bland mina "löften" och 2018 var väl inget kanonår ekonomiskt. Har sagt det förr och säger det igen: Föräldraledighet är inget man blir rik på. Tvärtom. Men med det sagt så har jag ändå lyckats spara ihop till Korsikaresan och inte gått alldeles för mycket minus. Nu när jag gått ner i arbetstid kommer jag ju kanske inte kunna spara lika mycket pengar som när jag jobbade 100% heller såklart, men eftersom det är slut med långa föräldraledigheter, så borde ekonomin hämta sig lite rent allmänt... Dessutom skrev jag ju att jag skulle betala bort CSN, OCH DET HAR JAG GJORT! Så jävla gött. Tio tusen om året som jag kan lägga på något vettigare... Hade dessutom NOLL inköp av nya kläder ända fram till mitten av oktober! Då var vi i Ullared och ja...jag var inte tillräckligt stark för att stå emot.
  • Mammarollen, det ständigt dåliga samvetet att inte räcka till, samtidigt som jag vet att jag gör det och att jag faktiskt är en jävligt bra mamma. Tack och lov så blir det enklare ju större dom blir, nu kan dom ju leka tillsammans (och som dom gör det, gullungar) men Maja behöver ändå få känna sig lite sedd. Hennes och min grej har blivit att veckohandla tillsammans, jag som alltid sagt att barnen ALDRIG ska få följa med och storhandla. Heh. Hon tycker det är SÅ kul! Hon får även följa med mig ensam ofta till kompisar och sådär, fattar inte att hon blivit så stor att man varken behöver skötväska eller vagn med sig längre? Jag gör så gott jag kan med andra ord.
  • Sen skrev jag lite löst om träning, men inte som något löfte utan jag skulle ta det som det kom. Och det har jag ju gjort. Vet inte vad som hände, men några av årets sista löppass var dom längsta jag gjort. På träning alltså. Så jag är på G. Har dessutom anmält mig till ridningen igen nu till vårterminen, den behöver jag både för kroppen och knoppen. Har inte hunnit tänka på att jag saknar det och förträngt tankarna lite, men nu när jag äntligen ska tillbaka så värker det i hela mig av längtan och jag vill rida alla hästar på samma gång, typ.
 
Jaha. Så gick det med det. För år 2019 då? Vad vill jag ge för löften?
 
Träningen får flyta med, fortfarande lugnt och kravlöst. Jag vill tillbaka till mitt starka jag och har som första delmål att inte bli sist på milen bland mina kollegor i Blodomloppet i maj. We'll see... Som enda tjej på avdelningen har man ju lite ära att försvara. Men har ju proffscoach hemma, han ligger på topp 10 i Sverige på antal löpta kilometer för 2018 på jogg.se. ¯\_(ツ)_/¯
 
Om ni känner mig eller har läst min blogg noga och länge så vet ni att om det är något jag hatar så är det att göra saker utanför min comfort zone. Alltså, jag fattar verkligen inte grejen och är av åsikten att om du inte vill göra något så gör det inte? Varför orsaka mer ångest än nödvändigt i livet? Några sånna saker för mig är att träffa nya människor (sätt upp en skylt med till exempel "MINGEL" och jag är personen ni ser kuta i motsatt riktning det snabbaste jag kan) och att göra nya saker. Speciellt dessa saker ihop. Men. För nån månad sen så dök en tanke upp i huvudet från ingenstans: Jag borde testa på att dansa. Det var som att nån annan människa satte tanken där åt mig, men sen dess har jag tänkt jättemycket på det här (utan att yppa ett ord till en enda människa ska sägas) och kommit på att jag är vuxen och kan göra vad jag vill. Tyvärr verkar det inte finnas en enda vuxenkurs i den här stan?! Så om ni vet nåt, hit me up. Lämnar inte något löfte om att genomföra det här, men det är något jag faktiskt skulle vilja göra. Nån gång. (Är...är det här 30-årskrisen som knackar på dörren? Va?)
(Får rysningar av dessa människor till exempel, såååå duktiga!)
 
 
Annars har jag nog inte något mer som jag vill göra/inte göra under året? Bara en; umgås mer med vänner och bli bättre på att höra av mig. Jag får så mycket energi av att träffas och snacka skit, så det är ju skitdumt att inte se till att det händer oftare.
 
(Det här inlägget har tagit mig 14 timmar att skriva klart, så ber om ursäkt om det är osammanhängande... Nu är det hög tid att sova, med tanke på att Maja vaknar som en väckarklocka varje morgon klockan 6...)
ajlimullersandvik.blogg.se

Jag hatar i regel att göra nya saker och träffa nya människor i kombination, men under 2017-2018 efter sjukskrivningen så har jag känt MER OCH MER OCH MER att jag vill testa ALLT ;D Såååå märklig känsla XD Hoppas att du får dansa dig igenom 2019!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress