MENY
Nu när jag sitter och skriver det här så är det exakt två år sen jag precis hade pratat med förlossningen i Linköping, som i sin tur hade ordnat så vi fick åka till Eksjö, av alla ställen. Där och då ville jag bara knipa och vänta med att föda tills dom hade en plats ledig i Linköping, men... Barnafödslar fungerar tydligen inte så.
(Vill man läsa hela historien om hur han gjorde entré i den här världen så finns den under kategorin "Förlossning". Inget att rekommendera om man har svårt med lite too much info...)
Vår lille smålänning, som har gått från att vara världens mest okomplicerade bäbis till en herre med ett sånt enormt humörregister att jag oftast inte kan göra annat än skratta åt honom (i smyg) när han går från arg till glad till ledsen till glad igen på ungefär en minut. Och så är han världens gosigaste, ingen kan kramas som han och hans attackpussar kan vara det roligaste (och mest smärtsamma) som finns. I alla fall om han missar och råkar skalla en på näsan istället.
Det är inte lätt att vara Andra Barnet (din morbror kommer berätta allt om hur det är, vänta bara ska du få se) men du löser det efter bästa förmåga. Säger ifrån när storasyster är jobbig och tröstar henne när hon är ledsen. Världens bästa Bubbe! Imorgon är det din dag och du får faktiskt öppna dina presenter själv, oavsett vad din syster påstår. 😉
💗
1