MENY
Igårkväll var jag övertygad om att Krabaten bestämt sig för att komma ut. Vid halv tio-tio på kvällen fick jag sjukt svårt att sitta bekvämt i soffan, tänkte inte så mycket på det eftersom jag har sjukt ont i fogarna och inte kan sitta i samma ställning allt för länge innan det liksom låser sig och jag måste flytta mig. Men sen framåt midnatt märkte jag att smärtan liksom kom i vågor och minnesbilder från förra gången dök upp. Jajustdet, det var ju så det kändes ja... Är det dags?
Jag gick och la mig i sängen, men kunde inte sova eftersom jag bara låg och kände efter samt bara väntade på att få höra ploppet när vattnet går. Det hände inte, men smärtan fortsatte komma i små vågor, till slut så pass att jag fick koncentrera mig för att inte ligga och spänna hela kroppen. Vid halv två gick jag upp och pratade med min karl som satt i soffan och käkade frukost, förvarnade honom om att det eventuellt var dags inatt. Typiskt, han som skulle ha med sig en vikarie att lära upp under natten. ;) Jag tog två Alvedon och gick och la mig igen, eftersom det ändå känts under ganska många timmar utan att vattnet gått eller att det blivit på gränsen till uthärdligt så anade jag att det var falsklarm.
Det tog nog ett tag att somna, för när klockan ringde vid halv sju var jag typ som en zombie. Hade fortfarande ont, men mer för att Krabaten tyckte det var skönt att gosa ner sig i mitt bäcken än för att jag hade fler värkar... Lyckades i alla fall få iväg Maja till dagis och däckade sedan resten av morgonen i soffan.
Resten av dagen har jag varit mer öm än vanligt, men inga fler känningar. Så min gissning är att kvällen igår bjöd på lite förvärkar X-tra Strong helt enkelt. Återstår att se om det börjar igen nu ikväll eller om hen trivs alldeles för bra därinne fortfarande... Det har varit förhållandevis lugnt därinne ikväll, men skenet kan ju bedra...
To be continued...
Magen för ett par dagar sen... På kontrollen igår konstaterade barnmorskan att bäbis ligger preciiiiis uppe under revbenen. JOTACK. JAG VET.
0