Jesus.
Inte nog med att jag har varit helt sinnessjukt trött, det har INTE ÖVER HUVUD TAGET smittat av sig på den lilla människan som ligger och gottar sig i min mage. Bök, knöl och spark från morgon till natt dygnet runt. Igår var jag tvungen att kissa fyra (4!) gånger innan jag kunde somna och eftersom jag vaknar varje gång jag vänder mig om i sängen kan jag meddela att Filuren har varit vaken jämt.
Igår hade även Filuren sin första hicka, vad jag vet. Eller jag tror det var hicka i alla fall, svårt att veta. :)
Nu börjar det dessutom bli så pass trångt att det blir jobbigt att sitta ner efter ett tag, för livmodern går liksom ända upp till lungorna som inte får plats riktigt. Men hey, vem behöver kunna andas ordentligt? ^^
Ser det ändå från den ljusa sidan, att vi redan är i vecka 30 och att det har gått såhär långt utan några vidare krämpor alls. Egentligen är jag ju bara glad att det är en livlig bäbis därinne (om den bara kunde sluta använda min urinblåsa som slagpåse...) och att jag till och med fortfarande kan ta mig upp på en hästrygg och rida hyffsat avancerade dressyrpass utan att det gör mer ont än innan jag blev gravid. Foglossningen jag tyckte jag kände av för ett par veckor sen kan jag inte påstå att jag känner längre, antingen har jag vant mig eller så har den försvunnit? Vet ej.
Men nu är det i alla fall dags för en ny jobbvecka och jag tackar gud (samt min chef litegrann) för min laptop som gör att jag slipper gå fram och tillbaka lika mycket till min kontorsplats om dagarna, utan kan slå mig ner lite var jag vill i fabriken om jag måste leta upp nåt i datorn.
I torsdags lämnade jag in min ansökan om föräldraledighet. Om 42 arbetsdagar är det jag som går hem i nio månader. Håller inte alls räkningen eller så... ;)
0