Helgur

Det lunkar på.
Jaha, har ni återhämtat er efter mina inlägg om hur förlossningen gick till? Jag har inte orsakat någon några mardrömmar, hoppas jag... ;) Faktum är att jag själv gav förlossningen 8 av 10 (där 10 var typ det bästa jag gjort) när en barnmorska frågade inför att vi skulle gå hem. För det var seriöst en sjukt häftig upplevelse och nu, när jag kan stå och gå hyffsat normalt igen, så kan jag lätt tänka mig att göra om det. Måste bara jobba ett tag med knipövningarna först. ;)
 
Faktum är att återhämtningen har gått betydligt snabbare än vad jag trodde. Toabesöken är inte längre förenade med ren skräck och jag kan sitta precis hur jag vill utan extra kuddar och grejer. Cykla kommer jag nog inte vilja göra på ett tag och jag fick rätt ont i fogarna idag när vi promenerade till Östenssons och tillbaka, men det är ju sånt som måste tränas upp helt enkelt...
 
Här hemma har vi väl landat mestadels, men vi har fortfarande inte fått till några bra rutiner gällande nätterna. Visserligen har dom två senaste nätterna varit helt okej med ganska bra med sömn och en amning var tredje-fjärde timme någonting. Men just idag har lilla fröken sovit i princip hela dagen, så vi får väl se om hon blir vaken hela natten istället...
Status just nu:
Försökte väcka henne efter blöjbyte, men hon somnade ovanpå mig istället...jahopp.
 
Kan för övrigt fortfarande inte förstå att den här snarkande lilla varelsen har legat inne i min mage (som till skillnad från andra ställen på min kropp har klarat sig helt utan bristningar, mycket märkligt)? Liksom...hur fick hon plats? Och hur kan något så perfekt skapas inne i min kropp? Det känns jättekonstigt verkligen, men ändå så självklart på något sätt, att det var hon hela tiden.
 
Finaste små fossingarna.♥