Helgur

 

Det här har jag tittat på...vet inte hur många gånger idag. Det gör mig glad och stolt!

Allt med min sits är bra under dom här knappt 30 sekunderna, och jag tror inte ni förstår hur stolt jag blir över mig själv. Dom senaste typ fyra åren har jag kämpat som en idiot med min sits, det har alltid varit något som inte är som det ska. Är det inte ryggen som varit sned har jag vinklat handlerna fel och alltid när något rättade till sig uppkom ett nytt fel.

Jag vet att det inte har hjälpt att rida Marko så mycket som jag har gjort, vi växte ju liksom ihop med våra fel och brister. Vi fungerade i alla fall, ibland väldigt bra till och med! Men så fort jag satt på en annan häst så syntes det tydligt var jag var "Marko-sned".

 

Det här passet var det andra för kursen och jag längde stiglädren ett hål från första passet, för det kändes som hälarna trampades ner lite väl mycket innan. Först kunde jag knappt rida lätt, ni som ridit med riktigt långa dressyrläder vet vad jag menar, men det var nog mer en vanesak.

Just i början av det här klippet säger Lotti åt mig att mina fötter har en mycket bättre position, ordentligt framåt. I nästa mening berömde hon hela min sits, och det kändes verkligen! Hur ofta gör man inte något som avsevärt förbättrar sin och hästens prestation, utan att veta vad det var man förändrade i sin sits? Sjukt irriterande.

Men HÄR.

Jag vet att fötterna är i bättre position så jag kan ha hälarna bort från hästen och hålla om med hela benen. Jag vet att jag rider lätt mer framåt, för att på så vis öka bjudningen från hästen. Jag vet att jag böjer ordentligt på armbågarna för att en schysst och bra vinkel till hästens mun. Jag vet att jag håller handlederna rakt för att inte råka tjuvhålla i Jojjes mun. Jag vet att jag håller överarmen parallellt med min kropp, men ändå inte intill kroppen, för att kunna slappna av i axlarna och kunna ta tygeltagen i armbågsleden istället för i axlarna. Jag vet att jag jobbar rätt med ryggen och varken svankar för mycket eller för lite och då parerar rörelserna från hästen genom sadeln på rätt sätt i ryggen utan att störa Jojjes rörelsemönster.

 

Mitt mål för 2014 är att rida såhär jämt. Lättare sagt än gjort*, men jag vet ju att jag kan. Rider jag bara såhär lite varje pass, så blir det kanske längre och längre stunder jag hittar rätt. Till slut kanske jag sitter rätt ett helt pass?

Det här gör mig ännu mer peppad att rida fler pass per månad. Jag börjar med ett pass varannan måndag, förutom vanliga 51:an på fredagarna, den här terminen. Nästa termin kanske det blir två pass i veckan? Vi får se. :)