Helgur

Igår var en bra dag.
Efter jobbet kunde jag hämta ut mina nya ridskor och chaps, satt som en smäck! Dragkedjan på chapsen åkte upp när jag red, men jag tror nog det beror på att jag fick driva som en idiot. Apollo var liiiite trött. Och tjock.
Men han är förlåten, för det är så kul att rida honom ändå. :)
SEN KOMMER DET VIKTIGASTE!
Jag fick skritta Marko! :'D :'D :'D
Ojojoj, ni förstår nog inte hur bra det kändes.
Efter att ha ridit Apollo i en månads tid har jag börjat trivas rätt bra på hans tjocka runda rygg. Men igår när jag fick sätta mig i Markos sadel så.. sa det bara klick. Igen.
Det är såhär det ska kännas.
Det här känns rätt.
Älskade häst, bli aldrig halt igen! Du skrämmer livet ur mig...
Vi masade bara runt på gräsplan, tog en liten trav på uppmaning av Lotti. Hälsade på fölen. Spanade på Anna-Lenas hund. Inspekterade terrängbanan (något han gjorde helt självmant?!). Betade det torraste, jordigaste gräset vi kunde hitta i Pullmangraven.
Och jag var allmänt lycklig. :)