Helgur

Det går bra nu.
En följetong featuring me and my Stang... 

Som jag antagligen inte har skrivit här så står min Mustang hemma i garaget i år av olika anledningar. Förhoppningen var att kanske ha lite tid för den under vintern, men det har inte hänt. Ni med småbarn förstår varför...

För någon månad sen när jag var ute och skulle hämta en barnvagn i garaget så råkade jag titta till på ena framhjulet på Gröna Faran och det var platt. Kul. Där stod min över två ton tunga bil på fälgen. Fälgar som jag älskar för dom är så fina. 
Vi äger (ännu) ingen kompressor, så att pumpa upp däcket var omöjligt. Turligt nog har jag en Lillebror som har ett mer välutrustat garage än oss, så han tog med sin bärbara kompressor och fyllde på luft. Sen dess har det hållt vad det verkar.

För någon vecka sen så insåg jag att Mustangen måste ut ur garaget när det är dags att byta till sommardäck på Toyotan, så jag skulle bara gå ut och kolla läget lite. Öppna huven kanske och så. 
Man kan tycka att jag borde lärt mig efter att jag nästan inte kommit in i bilen när den stod första vintern i ladan hos bonden, men nej, för när jag skulle öppna dörrarna med nyckeldosan så... Hände inget. Jaha, tänkte jag, batteriet har laddats ur såklart. Tur det finns nyckelhål! 

Tror ni jag lyckades låsa upp genom det klassiska nyckel-i-nyckelhål-tricket? Nej. 
Tror ni jag var förutseende och lät motorhuven vara halvöppen när jag använde bilen sista gången innan vintervilan? Nej. 

Jag har provat låsspray, eftersom nyckelhålet aldrig används annars kan det ju bli lite trögt tänker jag. Det hjälpte inte heller. 
Så nu måste jag alltså... Bryta mig in i min egen bil för att få ut batteriet och ladda det så jag kan köra ut bilen så vi kan köra in vår andra bil och få på sommardäck på den. 
Har jag sagt att jag knappt hinner gå på toa om dagarna? 



Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress