Helgur

Efter att ha följt nån i en tredjedel av mitt liv (!) så har hjärnan på nåt sätt klippt in henne i mitt "riktiga" liv så det känns som jag träffat henne innan. Och så nu när jag verkligen träffade henne... Så var det som att hjärnan fick en meltdown? Kan inte förklara det på något annat sätt. Det kändes så himla märkligt och overkligt. Samtidigt som jag tänkte typ "Ja men titta, där är ju min kompis Julia! Inget konstigt alls!" så bara "WOAH! DET ÄR JU HON! PÅ RIKTIGT!" 

Vi bah kom och störde henne mitt i arbetsdagen. Hihi. ^^

Alltså hörni, dom som säger att vänner man lär känna via nätet inte är lika riktiga som dom man träffar öga mot öga, dom har så fel. Jag önskar verkligen att vi hade haft tid att stanna längre, men eftersom vi hade Haparanda som mål idag funkade inte det...

För jo, vi är ju på väg till barnens farfar. Ni kan följa med via Instastories om ni vill, lägger alla dagar som höjdpunkter i profilen dessutom så filmsnuttarna ligger kvar istället för att försvinna efter 24 timmar!

Ska försöka sova nu efter en sinnessjukt lång dag i bilen (nästan 70 mil) och även värsta bajskaos  hittills under min tid som Mamma... Men det tar vi en annan gång. ;) Nattinatt!