Först, innan jag börjar skriva om träning här, vill jag bara ge er ett gott råd. Känner ni någon som nyss blivit mamma så är inte kommentarer om utseende det första man vill ha. Jag har fått höra att "det inte syns att jag varit gravid" och jag fattar att det är menat som en komplimang. Att jag inte är tjock. För det är ju det värsta som kan hända en människa... Men vet ni? Det kanske inte syns på just mig att jag har varit gravid, två gånger på två år dessutom, men DET KÄNNS. Från att inte ha haft en enda krämpa så har min kropp ruinerats inifrån och att vända mig i sängen om nätterna har ibland fått mig att skrika rakt ut av smärta.
Så nästa gång ni träffar någon som just fött barn, fråga istället hur det är, hur dom mår. För hur kroppen ser ut borde liksom vara ens minsta bekymmer när man satt ett nytt liv till världen.
Så. Med det sagt så tänkte jag skriva om lite träning. Anledningen att jag inte gjort det innan är för att... Jaa. Det är väl sjukt ointressant att läsa om för er? Dessutom vill jag inte trigga någons eventuella dåliga samvete. Men nu vill jag skriva lite för min egen skull och för att tipsa DEN SOM VILL. Vill man inte läsa om träning kan man sluta läsa nu. :)
I måndags genomförde jag mitt sista träningspass i programmet "mot 5km" som finns i Försvarets träningsapp (FMTK heter den där du hämtar appar). Det är ett program som är 10 veckor långt, med tre pass i veckan och målet är att orka springa 5km.Jag påbörjade detta i typ april(?) och sen har det kommit grejer emellan som gjort att det tog dubbelt så lång tid. Nån envis förkylning här, några veckor har jag upprepat och under Finlandsresan tränade jag absolut inte.
När man är van vid att vara stark och uthållig är det inte roligt att börja träna igen, man vill gärna fortsätta där man en gång var, men kroppen funkar ju liksom inte så. Därför passade det här programmet mig perfekt, för det gick så långsamt framåt. Första passet var 100m gång och 100m långsam löpning x10, det var också precis vad jag klarade av där precis ett halvår efter förlossningen. Även fast jag varit ute och promenerat mycket hela vintern.
Sen har det successivt blivit längre att springa och kortare att gå med lite rörlighets- och styrkepass emellan, perfekt för en kropp som tappat det mesta av sina muskler och dessutom fortfarande har lite foglossning.
Så helt plötsligt förra veckan när jag skulle springa 4km i ett sträck så kraschade appen mitt i (lite varning för att FMTK är ganska ostabil ibland) och sa inte till när jag skulle sluta. Då sprang jag ända hem och sträckan slutade på ca 6km istället. Så från att knappt orka springa 200m i början och fått ont i bäckenet av samma korta sträcka så hade jag alltså nått mitt mål! Utan att ha fått problem med benhinnor (mitt största problem vid löpning) eller något annat.
I måndags bestämde jag mig för att utmana mig själv lite, så istället för att springa 5km på min vanliga slinga cyklade jag upp till Bondebackaspåret och tänkte springa två varv där, men det slutade med tre varv och en total sträcka på 7,4km!
Jag är så nöjd. I september är jag anmäld till två lopp och nu har jag fått kvitto på att jag nog kommer orka ta mig i mål.
Nästa steg för mig är att börja gå till gymmet, har skaffat gymkort på Fitness24/7 med mitt friskvårdsbidrag och planerar ett första besök idag.
Planen är att sakta bygga upp muskler i rygg och mage och sådär. Jag vet att jag lika gärna skulle kunna göra det hemma, men med två barn som STÄNDIGT ska klänga på sin stackars mor så blir det aldrig av. Att istället ha en anledning att komma hemifrån en stund och få träna ostört med en bra podd eller bra musik i öronen... Det mina vänner blir kvalitetstid för mig. Ska dessutom försöka träna några dagar i veckan innan jobbet, nu när Sacco ska vara pappaledig. Gymmet är ju öppet dygnet runt och jag har varit på plats klockan 5 förr... Så vi får väl se. 😉
Så. Sammanfattningsvis: Kommentera inte folks kropp. Träna bara om du vill och så mycket eller lite du känner för. Jämför dig inte med andra och var snäll mot dig själv.
Ciao.
3