MENY
Jag skrev ett jättelångt inlägg via blogg.se-appen igårkväll, men så tyckte appen tydligen att det var för dåligt och tog bort alltihop när jag precis var klar. Vi får se om det här blir lika bra. :P
Igår var vi i alla fall på kontroll hos BVC med Majsan och fick bekräftat att hon inte bara ser och känns så stor ut, hon ÄR lång och tung numera. Närmare bestämt cirka 10,1kg och inte mindre än 82,5cm lång! Hon fortsätter vara ett långsmalt barn med andra ord, men följer sina egna kurvor. Skönt! Vore konstigt om hon inte växte så det knakade med tanke på hur OTROLIGT mycket mat den lilla människan äter. Första kommentaren från personalen på förskolan när vi hämtar hem henne brukar ha att göra med hur mycket hon har ätit... Igår hade dom tappat räkningen på hur många gånger dom fyllt på hennes lunchtallrik och idag tror jag hon hade ätit fyra eller fem portioner potatismos. Ska man bli stor och stark så... ;)
Hemma däremot har dom senaste dagarna varit otroligt trotsiga vid middagsbordet och det är inte alls likt henne. Hon har alltid varit väldigt lätt att ha att göra med, men nu måste det vara någon period som vi kommit in i... Hon vill inte sitta stolen, inte äta maten, inte sitta i någons knä och äta, sen vill hon ha maten fast ändå inte och hon skrikgråter så tårarna sprutar över halva köket. Det är verkligen inte lätt att vara Maja ibland, ska jag be att få tala om. Tur att hon allra oftast är världens gosigaste, roligaste och gladaste unge.
Efter föris-tuppluren igår.♥
Annars på BVC-kontrollen så var det roligt att se att hon släppte loss lite och vågade rulla boll med sköterskan och rota loss i leksaksbacken. Hon är ju annars ganska reserverad inför nya människor och ställen, men där tror jag föris har gjort underverk för hennes utveckling och det är så skönt att se! Första dagarna på förskolan så stod hon typ i ett hörn och stirrade på alla andra barnen och ville typ bara sitta i knät på personalen. Idag fick jag rapport om att hon hade röjt runt galet inne på avdelningen, så hon är nog en tuff liten unge trots allt. Hur nu det gått till med en mamma och en pappa som båda två varit blygheten personifierad när vi var små. :)
Gårdagens kontroll avslutades med en spruta i armen mot mässling och annat kraffs, Maja rörde inte en min när hon fick den så det var ju skönt. Sen så skulle jag ta på henne strumpor och då jävlar tog det hus i helvete istället? Barn alltså...
Och på tal om skrikande barn så finns ännu inga tecken på att Krabaten ska titta ut inom dom närmsta dagarna. Imorgon ska magen på kontroll, jag som hade hoppats slippa, men men... Förr eller senare måste ju ungen ut. Jag håller fortfarande tummarna för ett oktoberbarn!
0