Helgur

Bye, bye Nokia.
När jag fyllde fjorton år, för fjorton år sen alltså (AAAAAAAAAAAAHHHH!), så fick jag en mobiltelefon i present. Något år innan eller så hade jag visserligen haft en telefon som vi fick av en bekant till familjen, men den var stor som en tegelsten (bokstavligen!!) och man kunde knappt ens skicka ett SMS, för skärmen var liksom bara...en rad, om ni förstår vad jag menar?
Men så fick jag min drömtelefon; en Nokia 3310. Den hade jag i fem år innan batteriet helt enkelt inte pallade mer. Istället för att köpa en ny (har alltid varit ganska sparsam, trots allt) fick jag ärva farfars gamla Nokia 1100,
den var perfekt när jag jobbade som städare. Vet inte hur många gånger den STUDSADE nerför hela marmortrappor utan att så mycket som få en enda skråma?! Samma skrot och korn som min gamla 3310 alltså. När så den då gick samma öde som sin föregångare till mötes, att batteriet inte höll måttet längre, så köpte jag en mobiltelefon för första gången, min älskade Nokia N9! Min första smartphone, med ett operativsystem som ingen utvecklade appar för, men jag älskade den. Älskar den fortfarande, för den är exakt lagom stor. MEN. BATTERIET blev till slut även N9:ans förfall. Dessutom fick den för sig att inte vilja ta emot SMS och blev allmänt senil på ett sätt som dom gamla hederliga mobiltelefonerna aldrig direkt blev?
 
Vid det här laget hade Nokia börjat samarbeta med Microsoft och Windows-phone blev en grej. När jag köpte ersättaren till N9 så ville jag verkligen inte ha en ny, men eftersom jag var så illa tvungen tänkte jag INTE ta en på avbetalning och då blev budgeten därefter. Valet föll på en Nokia Lumia 640.
Skillnaden i kvalitet (speaking as a true Quality Control Engineer) var avsevärd, denna var i princip bara en skärm man fick montera fast i ett plastskal som höll batteriet på plats. Men i och med operativsystemet, Windows 8.1, blev det en helt annan upplevelse jämfört med den förra. Även om MÅNGA appar fortfarande bara fanns för Apple- och Android-produkter.
Har dock varit sådär nöjd med denna från första början. Ni kanske minns att jag lovade en recension av den för snart två år sen? Den har uteblivit, för jag har helt enkelt...inte varit särskillt nöjd. Droppen blev efter nyår i år när Microsoft tvingade alla mobila enheter att gå över till Windows 10, för inte nog med att det inte gick ut en allmän uppdatering eller så, nej, jag upptäckte att nåt var galet när mobila BankID:t slutade fungera. Efter lite googlande framkom att den appen bara fungerade med Windows 10 och man var tvungen att uppdatera telefonen via en viss app. Inte ett mejl om detta eller något från Microsoft, så Helgur blev sur!
Efter obligatorisk uppdatering blev inte mobilen sig själv igen, efter ett par månader och ett förstört minneskort (!?!) fick jag göra en fabriksåterställning på fanskapet. Efter det blev det bättre, men den har fortsatt krångla med minneskortet och ligger bilder jag tagit kvar i mobilen mer än en vecka är risken stor att dom helt enkelt blir förstörda, med konstiga färgade streck och annat.
Jag är ingen expert, men en enhet som är tillverkad för att fungera med ett visst operativsystem...kanske ska kunna ha kvar det? Ingen aning. Tröttnade i alla fall ordentligt när felmeddelanden började dyka upp om både laddning och andra grejer samt att den började låsa sig vid dom mest konstiga tillfällena, typ när man skulle svara på samtal. Så i onsdags när jag satt på perrongen i Mjölby och väntade på mitt tåg hem gjorde jag slag i saken och beställde en ny telefon. "Igen".
 
Den är kinesisk. Den är blå (som mina tidigare smartphones). Den kostade inte alls en förmögenhet. Ni får nöja er med en bild på kartongen den kom i, for now.
 
Så tack Nokia för den här tiden, det är inte mig det är fel på utan dig och jag behöver gå vidare i livet.
Hello Huawei!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress