Helgur

Som alltså redan legat och gottat sig i min mage i hela 19 veckor! Vi är i vecka 20, det är hälften av en normal graviditet.

Varför berättar vi så sent då? Ja jag har helt enkelt inte vetat säkert förrän förra veckan. Låter säkert jätteknäppt, men så är det. Förra tisdagen kände jag rörelser som inte var en fis på väg ut. I onsdags morse kissade jag på ett graviditetstest jag lyckades rota fram hemma, det plussade nästan innan kisset landade på stickan. Testet var dock på gränsen till gammalt så jag köpte ett till och på torsdagmorgonen testade jag igen och fick ännu ett tydligt positivt test. :)

 

Jag har inte varit helt clueless. Jag hade två mens på raken efter att jag slutat amma och när det inte kom nån i februari började jag MISSTÄNKA. Men sen kanske ni minns min totala däckning med monsterförkylning, sönderhostade revben och annat? Hade fullt upp med att överleva i nån månad. Lägg till att jag inte känt av NÅGRA tecken över HUVUD TAGET på att det skulle vara en liten krabat därinne. Jag har ändå varit gravid för inte så länge sen, men inget som tidigare kändes igen. Så tänkte väl mest att mensen kanske blev lite oregelbunden efter ammande och annat? Livet har rullat på i en rasande fart med jobb-äta-duscha-sova-repeat i några månader... Har väl sett att magen putat lite senaste tiden, men ändå inte så pass att jag misstänkte bäbis på riktigt, mer misstänkte godisätande. Tills nu då.

 

Det låter ju oplanerat detta, men så är det ändå inte riktigt. Att få barn tätt har varit planen, men det blev liiiite tätare än vad vi tänkt. Dock är det vääääldigt välkommet, det lilla knytet. Det kommer skilja ett och ett halvt år på Maja och småsyskonet, det tror jag är hur lagom som helst.

Tänk att min lilla bäbis ska bli storasyster?!

Tänk att vi snart har en sån här liten korv hemma igen?!