Helgur

Grannlandet i väst, part II.
Om första dagen blev rena transportsträckan så blev dag två betydligt bättre rent scenmässigt, vilket ni kommer märka i och med bildbomben som följer i detta inlägg.
Efter en natt med diskbråck (typ) som följd käkade vi frukost och packade ihop oss för att lämna stugan. Blev avvinkade av en kommitté:
 
Majsan säger hejdå!
 
Det hade regnat hela natten och var väldigt blött och grått på morgonen när vi äntligen kom in i lite vackrare natur.
 
En gammal fransk bil skymde sikten... ;)
Vy från baksätet.
 
Första sevärdhetsstoppet blev Heddal stavkyrka, som tydligen råkar vara Norges största stavkyrka.
 
Något skeptiskt barn...
Fortfarande skeptisk bebis...
 
Det var skönt att få komma ut ur bilen efter inte allt för lång stund och sträcka på benen, jämfört med första dagen då det var mer ett rejs för att komma fram.
 
Sen började faktiskt det klassiska Norska molntäcket lätta lite och blå himmel började bli synlig över bergen medan vi fortsatte vår färd.
 
Första skymten av en fjord! Naturligtvis stannade vi, typ på någons uppfart/en busshållsplats.
 
När man reser med ett litet barn som inte längre vill göra nummer två i blöjan så får man ibland stanna och ta fram en potta. Då kan man även passa på att äta lite mellis.
 
Fler fjordar ft. Selfies!
 
Lagom till när det var dags att stanna och laga lunch på gasolköket (vi hade alltså med oss mat för en hel vecka, för att slippa käka på resturang) så hade morgonens gråtrista väder helt plötsligt blivit strålande sol och minst 20°c i skuggan! Blåsigt såklart, eftersom vi var precis vid vattnet, men det gjorde inget.
 
Finns det nåt mysigare än att laga mat ute? Plus en utforskande Majsan. ^^
 
Ser ni slingervägen som vi skulle åka för att ta oss vidare? Den skymtar där i skogen. :P
 
Vi var på nån slags kombinerad camping/hamn/badplats. Superfint!
 
Sen började vägarna gå uppför och snöfläckar började göra sig synliga igen.
 
Var tvungen att gif:a dessa två bilder, såg så roligt ut när jag bläddrade i kameran. ^^
 
Sen helt plötsligt så försvann alla träd och vi körde uppepå berget, på en skitsmal väg, med snö precis bredvid bilen. När vi klev ur bilen vid en rastplats (pottstopp igen) så märkte vi även att dom 20°c hade ungefär halverats. Det kändes som vi hade hamnat på en annan planet nästan!
 
Det mer klassiska Norge-vädret tog vid igen och vi såg några meter framför bilen i dimman.
 
Sen var vi framme vid dagens stora mål; Lysevegen. Först stannade vi vid utsikten och startpunkten för vandringsleden till Kjeragbolten. Hade vi gått in på resturangen dom så passande byggt precis där hade vi fått en fin vy över Lysefjorden, men vi nöjde oss med vyn utanför resturangen.
Tyvärr såg man inte så jättemycket av själva vägen där uppifrån heller, den är väääldigt slingrig och lång, men det gjorde inte så mycket. Vi träffade några får och såg folk som överlyckliga kom tillbaka efter den sex timmar långa vandringen (ToR) till Kjeragbolten.
 
En filmare på ett berg. ;)
 
Man ser små prickar däruppe, vandrare på väg till och från Kjeragbolten.
 
 
När vi kom nerför slingervägen väntade ytterligare en campingstuga på en väldigt blöt camping, precis vid Lysefjordens början. Vi avundades INTE dom stackarna som slog upp sina tält i regnet...
Campingen låg verkligen helt sjukt fint till och till första kvällen kom faktiskt solen fram lite.
 
 
Den här campingen bodde vi på i två nätter, vi tänkte att vi behövde en mellandag efter allt bilåkande innan vi tog oss vidare.
 
 
Fortsättning följer...
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress