Helgur

 

Den här veckan har varit galet jobbig, på många sätt. Alltså, jag störs ju i mina rutiner när dom ändrar busstidstabellerna varje höst och vår, då handlar det om att dom flyttar min vanliga avgång max ett par minuter. Nu ställs ju hela morgonrutinen helt på ända när jag dessutom ska lämna barn på förskolan.

 

Att börja på föris har nog varit allra jobbigast för Maja, såklart, men minst lika jobbigt för mig som i onsdags gjorde första riktiga lämningen. Oj vad ledsen hon blev när hon insåg att jag tänkte gå därifrån utan henne och oj vad leden jag blev när jag inte kunde trösta henne utan faktiskt var tvungen att kliva ut genom dörren... Blä.

Som tur är så jobbar världens bästa personal där som har skickat både MMS och SMS om att allt är bra 20 minuter efteråt, det gör ju susen för en gravidhormonig mamma som mig.

 

Innan har jag faktiskt varit ganska kall när det gäller det här med förskolan och tänkt att det inte kommer vara någon fara och Majsan hinner ju bli så stor... Men när man väl står där och ska lämna ifrån sig sin vilt gråtande 16-månaders bäbis till främmande människor så känns hon plötsligt väldigt, väldigt liten. JAG kände mig väldigt, väldigt liten.

I torsdags klarade jag mig ut till bilen innan tårarna kom, men i fredags grät hon inte när jag lämnade av henne och då gjorde inte jag det heller. Tyvärr hade dom ju ringt efter lite drygt en timme till pappan, då hade hon feber och var ledsen, så det blev en kort dag... I helgen har hon dock varit precis som vanligt, så jag tror det beror på att det kommer ännu fler tänder...

 

Imorgon måndag så är det planeringsdag på förskolan, så Majsan får vara hemma med pappa (som har sin sista pappavecka!) innan jag ska lämna henne på förskolan igen på tisdag. Planen är att hon ska gå mellan klockan sex och halv tolv-tolv framöver, men vi mjukstartar lite och lämnar kanske halv åtta tisdag och sen tidigare vart efter. Jag har ju flex på jobbet. ;)