- För en vecka sen. Del 4.

Som sagt så tittade hon ut klockan kvart över två och någon gång efter fyra så rullade dom iväg mig till operation och pappan fick ta hand om Maja under tiden, dom vägde och mätte och hade sig. Jag fick komma in på operationssalen direkt och där var det fullt av jättetrevliga sjuksköterskor som fick på mig fler nålar (AAAAAHH!!), hårnät (assnyggt verkligen) och filtar.

Egentligen skulle dom ha sövt mig, vilket gjorde mig lite orolig eftersom jag aldrig opererats förr och definitivt aldrig blivit sövd. Men när narkosläkaren äntligen dök upp (det blev lite utdraget på grund av att det kom in något mer akut) så var det samma läkare som satte sista ryggmärgsbedövningen på mig och hon bestämde att vi skulle använda den istället så jag slapp sova. Det var riktigt skönt att höra och jag kunde slappna av ännu mer.

På grund av att jag vid det här laget varit vaken i nästan två dygn i sträck så höll jag i princip på att somna medan jag fick bedövning och grejer. Dessutom fick vi vänta ännu längre, för läkaren som skulle sköta syendet hade också blivit inkallad på något annat emellan, så jag låg i princip och somnade i alla fall. ^^

Strax efter fem hade jag fått två och en halv spruta med bedövningsmedel och jag kände ingenting från naveln och neråt, men det betydde inte att jag inte kände när dom höll på med undersökning och operation. Det var lite obehagligt. Men som sagt. Jag var trött. Låg samtidigt och försökte höra vad dom pratade om när dom sydde och fick väl lite klart för mig typ vad som hade hänt därnere. Totalt tror jag dom sydde 6 eller 7 stygn totalt på två olika ställen, sen var det någon bristning som var så liten att dom lät den vara.

När dom var klara rullade dom iväg mig till uppvaket, även om jag inte sov, eftersom jag hade lite olika dropp kvar och mätare som mätte blodtrycket var femte minut. Där fick jag ligga i vad som kändes som en hel evighet, helt bortdomnad i benen och allmänt groggy på grund av trötthet.

Till slut så kom i alla fall sköterskorna på uppvaket och kopplade bort blodtrycksmaskinen och alla dropp, även om nålarna satt kvar... Dom tog även bort bedövningskanylen i ryggen, som satt fast med så mycket tejp att det kändes som en gratis vaxning.

Vid klockan 8 fick jag äntligen komma till vårt rum, som råkade bli på special BB på grund av mitt tillstånd, där min sambo och Maja satt i ett hörn och myste.♥

Vi fick vår grattis-bricka (på tiden, ingen av oss hade ätit på länge) och trots att jag var sjukt trött var det nästan omöjligt att somna. Maja låg dessutom och kräktes upp fostervatten med jämna mellanrum hela natten och eftersom jag hade jätteont och i princip inte kunde vända mig i sängen ens så fick min karl springa runt och torka och byta blöja mest hela natten.

Morgonen efter tog dom bort min kateter...vilket betydde att jag behövde gå på toa själv. INTE att rekommendera med sju stygn där nere. Höll på att svimma första vändan, japp.

Fram till tisdag eftermiddag fick vi stanna kvar, sen begärde vi själva att få åka hem. Det blir fort väldigt långtråkigt att ligga i en sjukhussäng och vid det laget kunde jag i alla fall gå, om än väldigt långsamt, längre än till toaletten och tillbaka. Blev omsprungen av pensionärer med rullatorer på vägen till utgången, men det gjorde inte så mycket. Det har aldrig varit skönare att komma hem!

Helgur