Helgur

Ni vet när en känner sig lite nöjd med livet och allt känns bra, allt sorgset är som bortblåst och det känns som att det nog har gått över. Allt är bra nu.

Så hör du introt till en låt. En jävla låt.

 

På ridningen idag så hajade jag till en gång när jag och Paris red genom ett hörn, hon var ställd inåt och manen blåste liksom upp så jag såg halsen och huvudet. Det var så likt Marko att det nästan var obehagligt.

Den här låten kom igenom hörlurarna precis när jag kom hem och jag var tvungen att sätta mig på toaletten och fälla några tårar:

 

Jag kan föreställa mig precis hur det skulle varit att rida dagens övning på Marko istället. Varje sväng, varje steg.